Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Pauline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon ryckte medaljongen ur den stackars Paulines
hand, kastade den på golfvet och trampade på den,
så att den krossades i tusen stycken. Därpå vände
hon sin dotter ryggen och gick ut ur stallet, i det
hon hårdt smällde igen dörren efter sig. Jag kände
mig ytterst uppbragt, och mina tårar flöto i kapp med
den stackars lilla Paulines.
Efter några minuter öppnades dörren af en
kammarjungfru, som ropade på Pauline och sade:
»Frun frågar efter fröken. Hon vill ej, att fröken
skall vara i stallet, och säger, att fröken ej får gå hit
hädanefter.»
»Cadichon, ack min stackars Cadichon», ropade
Pauline. »Skall jag då inte få se henne mera?»
»Visst får fröken det», sade kammarjungfrun, »men
bara då fröken rider ut. Frun säger, att frökens plats
är i salongen och inte i stallet.»
Pauline svarade ej. Hon omfamnade mig blott
ännu en gång och skyndade därpå ut. Från denna
stund blef Pauline allt mera blek och sorgsen. Jag
såg henne blott sällan, och hon talade aldrig till mig,
då någon hörde det. Men då vi under hennes
promenadridter kommo ett stycke från herrgården,
hoppade hon af, smekte mig, tog mig om halsen och
berättade mig allt, hvad hon hade på hjärtat. Hon sade
mig, att hennes mor allt sedan händelsen med
medaljongen varit vid dåligt lynne, att hon själf till följd
häraf ständigt kände sig nedslagen och bedröfvad och
att hennes sjukdom dagligen förvärrades.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
