Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En lycklig händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som voro snälla mot mig, men att vara elak mot
dem, som misshandlade mig eller föraktade mig, så
som sköterskan nyss gjort. Denna hämndlystnad
blef sedan orsaken till mina olyckor.
Vi kommo snart fram till slottet, där Jakobs och
Johannas mormor bodde. Man lämnade mig vid
porten, där jag som en väl uppfostrad åsna stannade
utan att ens beta af gräset bredvid sandgången. Jakob
kom genast tillbaka, dragande med sig sin mormor.
»Kom skall mormor få se, huru snäll hon är och
hur mycket hon tycker om mig!»
»Ja, låt oss taga denna märkvärdiga åsna i
betraktande», sade mormodern, samt gick intill mig,
klappade mig, drog mig i öronen och satte handen
för min mun, utan att jag gjorde minsta min att vilja
bita henne eller att gå min väg.
»Men hon ser verkligen snäll ut», sade
mormodern; »hvarför sade Emilie då, att hon såg elak ut?»
»Ja», utropade Jakob, »är det icke sant, mormor,
att hon är snäll och att vi få lof att behålla henne?»
»Men, min kära lilla gosse», sade mormodern,
»huru skola vi kunna behålla henne, då hon icke är
vår. Vi måste återlämna henne till hennes ägare.»
»Men mormor», sade Jakob, »hon har icke någon
ägare.»
»Ja, mormor», sade lilla Johanna, som sade efter
allt, hvad hennes bror sade, »hon har icke någon
ägare.»
»Men det är ju icke möjligt», sade mormodern,
»har hon ingen ägare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
