Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En lycklig händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, »en åsna, som barnen hafva haft med sig hem.
Sätt in henne i stallet, och sköt om henne väl.»
»Skall hon skickas tillbaka till sin husbonde
sedan?» frågade Johan.
»Nej», sade mormodern, »hon har icke någon
husbonde. Det lär vara den berömda Cadichon, som
blifvit bortkörd, sedan hennes lilla ägarinna dog. Hon
har kommit till byn, och barnen funno henne
öfvergifven ute på ängen. De togo henne med sig, och
nu behålla vi henne.»
»Det gör hennes nåd rätt uti», sade Johan. »Det
finnes icke maken till henne i hela landet. Man
berättar förunderliga saker om henne. Man kan nästan
tro, att hon förstår allt, hvad folk säger. Kom,
Cadichon, min gumma, så skall du få ett mått hafre.»
Jag vände mig genast och följde Johan, som gick
till stallet.
»Det är märkvärdigt», sade mormodern. »Hon har
verkligen förstått, hvad vi sade.»
Hon gick in, men Jakob och Johanna följde mig
till stallet. Man ställde mig i en spilta. Jag hade
till sällskap två hästar och en åsna. Johan hämtade
ett mått hafre.
»Mera, mera, Johan», sade Jakob. »Hon behöfver
mycket, ty hon har sprungit så förskräckligt.»
»Men», sade Johan, »om hon får för mycket hafre,
så blir hon så morsk, att ni icke kan rida på henne.»
»Åh nej!» sade Jakob, »hon är så from, att vi nog
kunna rida på henne ändå.»
Jag fick mycket hafre och bredvid mig ett ämbar
fullt med vatten. Som jag var törstig, drack jag först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
