Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Min sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är hon säkert sjuk. Hennes öron äro varma, och
hon flämtar.»
»Hvad kan det vara», sade Jakob förskräckt.
»Hon har säkert feber», sade Johan. »Hon har
fått för mycket att äta. Man måste skicka efter
djurläkaren. Hon har icke tålt vid att få så mycket hafre,
ty hon har lidit nöd hela vintern och var icke van
därvid.»
»Stackars Cadichon», sade Jakob snyftande, »tänk
om hon skulle dö! Då är det mitt fel.»
»Åh nej! jag tror icke, att hon dör för det, men
man måste åderlåta henne och gifva henne gräsbete»,
sade Johan.
»Gör det ondt att åderlåtas?» sade Jakob, allt jämt
gråtande.
»Åh nej, Jakob kan själf se det. Jag skall själf
slå åder på henne, medan vi vänta på djurläkaren.»
»Nej, nej, jag vill icke se det», sade Jakob och
sprang bort. »Jag är säker, att det gör ondt.»
Johan tog emellertid en lancett och öppnade en
åder på min hals. Allt som blodet rann, kände jag
mig bättre. Hufvudet blef lättare, och det kändes
icke vidare, som om jag skulle kväfvas, så att jag
snart kunde resa mig upp. Johan gaf mig vatten
och släppte mig efter en stund ut på en äng. Jag
mådde bättre men var icke alldeles återställd, och
det dröjde en hel vecka, innan jag var fullkomligt
frisk. Under denna tid skötte Jakob och Johanna
mig med en ömhet, som jag aldrig glömmer. De
kommo till mig flera gånger om dagen, samlade gräs
åt mig, så att jag skulle slippa att böja mig ned för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
