Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Straffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han återkom, frågade de: »Huru är det med
August?»
»Icke så illa, icke så illa, mina barn», sade
doktorn. »Bättre än jag väntat mig.»
»Men de där konvulsionerna äro väl rysligt
farliga?» sade Ludvig.
»Åh nej», sade doktorn, »jag har gifvit honom
lugnande droppar; det blir icke så farligt.»
»Hvad vi äro glada!» sade de båda gossarna;
»nu skola vi åka tillbaka för att lugna våra kusiner.»
»Vänta, vänta ett ögonblick!» ropade doktorn.
»Den där åsnan, som ni åker med, är icke det
Cadichon?»
»Jo, det är det», sade Jakob.
»Akta er då, hon skulle kunna kasta er i en grop,
som August. Säg er mormor, att det vore bäst, hon
sålde henne; det är ett farligt djur.»
Jag kände mig så häpen och nedslagen, att jag
alldeles glömde att röra på benen, förrän gossarna
flera gånger ropat åt mig: »Gå då, Cadichon, vi ha
brådtom; skall du låta oss stanna här hela dagen!
Skynda dig!»
Jag kom ändtligen i gång och sprang i ett sträck
ända fram till gräsplanen, där både kusiner, tanter
och föräldrar väntade.
»Han är bättre!» ropade gossarna och så berättade
de om sitt samtal med doktorn och glömde icke heller
hans sista råd. Jag väntade med oro mormoderns
beslut. Hon funderade en stund och sade:
»Det är sant, att Cadichon icke förtjänar vårt
förtroende. De minsta bland eder få icke vidare rida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
