Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkte därvid, att min bädd var sämre än min
kamrats. I stället för att blifva ond däröfver, som jag
förr skulle ha blifvit, fann jag det fullkomligt
rättvist.
Jag suckade en stund och somnade slutligen. Då
jag vaknade, såg jag kusken komma in. Han körde
upp mig med en spark, tog af mig grimman och
släppte mig. Jag stannade i dörren och såg med
förvåning, hur han omsorgsfullt ryktade och borstade
min kamrat och satte på henne mina vackraste tyglar
och min engelska sadel samt ledde henne upp till
gräsplanen.
Orolig och darrande af rörelse följde jag henne.
Och huru stor blef icke min förtviflan, då jag såg
min älskade Jakob efter någon tvekan sätta sig upp
på min kamrat. Den snälle gossen såg min sorg och
sade bedröfvad:
»Stackars min Cadichon! Ser du, hur du har
ställt till? Jag får icke rida på dig mera. Pappa
och mamma äro rädda, att du skall kasta af mig.
Adjö, kära Cadichon! Jag håller ändå utaf dig.»
Han red sin väg långsamt, men kusken ropade
efter honom:
»Akta sig och stanna icke nära Cadichon, hon kan
bita Jakob; hon är så elak.»
»Hon har aldrig varit elak mot mig», svarade
Jakob.
Jag stannade kvar på samma ställe, försänkt i
sorg; och hvad som fördubblade denna, var, att det
var mig omöjligt att tala om min ånger och mina
goda afsikter. Då det blef mig omöjligt att längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
