Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi äro icke fattigare för det, far. Gud har alltid
välsignat våra skördar och vårt hus.»
»Låt gå då, efter du vill det, så må han väl
behålla sin brödbit», sade Hutfer.
Vid dessa ord gick jag fram till honom och
bockade mig djupt. Sedan tog jag en tom skål mellan
tänderna och bar omkring, så att hvar och en skulle
kunna lägga sin slant uti den. Då jag slutat, var
den alldeles full af penningar, som jag tömde i min
herres händer, hvarefter jag ställde den tillbaka, där
jag tagit den, och hälsade sedan högtidligt under
åskådarnes lifliga bifallsyttringar.
Jag var nöjd och kände mig styrkt uti mina goda
föresatser. Min nya husbonde var alldeles förtjust.
Då han skulle gå, bad man honom gifva ännu en
föreställning följande dag, hvilket han med
beredvillighet lofvade.
Då han och hans hustru blefvo ensamma, såg
hustrun sig om, och då hon icke såg någon annan
än mig, som stödde hufvudet mot fönsterposten, sade
hon med låg röst till sin man:
»Säg då, min gubbe, var icke detta löjligt? Var
det icke märkvärdigt? Den här åsnan, som kommer
från en begrafningsplats och som hjälper oss att
förtjäna penningar? Hur mycket har du?»
»Jag har icke räknat dem ännu», svarade mannen.
»Här har du en handfull, jag skall räkna den
andra.»
»Jag har åtta riksdaler och fyra öre», sade hustrun,
då hon räknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
