Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Tjufvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sade intet mer, och jag rörde mig icke heller.
Jag tänkte efter hvad jag skulle göra för att hindra
tjufvarna att komma in och för att fånga dem. Jag
kunde icke tala om det för någon, icke heller kunde
jag försvara ingången till trädgården. Efter att ha
funderat en stund, hittade jag på en plan, hvarigenom
jag både skulle kunna hindra dem från att stjäla och
laga så, att de blefvo fasttagna. Jag väntade, tills
de gått för att i min ordning gifva mig på väg. Jag
tordes icke röra mig, förrän jag var säker på att de
icke kunde höra mig.
Natten var mörk, så att jag trodde icke, att de
kunde gå mycket fort. Jag tog en genväg genom att
hoppa öfver några gärdesgårdar, och kom långt före
dem till trädgårdsmuren. Jag kände väl till det ställe
där muren var dålig, hvarom Dyrk hade talat, och
gömde mig där i närheten, så att man icke kunde
se mig.
Jag väntade en kvarts timme, men ingen kom.
Efter en stund hörde jag dock tysta steg och en sakta
hviskning. Stegen kommo med försiktighet närmare,
den enes i riktning mot där jag var; det var Dyrk.
Den andres aflägsnade sig till andra ändan af
trädgården, till ingångsporten; det var Sluging.
Jag kunde icke se, men jag hörde allt. När Dyrk
kommit till ett ställe, där några nedfallna stenar gjort
tillräckligt stora hål, så att man kunde få fäste med
fötterna, började han att klättra, under det han kände
sig för med händer och fötter. Jag rörde mig icke,
jag tordes knappast andas, jag hörde hvarenda
rörelse, som han gjorde. När han hade klättrat så högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
