Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, min lille, snälle Jakob», sade Elisabet, rörd
af hans beskedlighet, »din kräm bör vara ganska
god. Gif mig litet utaf den. Jag skall gärna äta
däraf.»
Jakob kysste Elisabet och fick åter sin glada min
samt gaf henne en full tallrik.
De andra barnen, liksom Elisabet, rörda af Jakobs
godhet och goda vilja, begärde alla att få smaka
på hans anrättning och förklarade alla, att det
smakade förträffligt och till och med bättre än hela
smultron. Lille Jakob, som noga betraktade dem,
under det de åto af hans kräm, blef åter strålande,
då han såg, att hans uppfinning hade framgång.
Han tog sig själf en portion, och ehuru det icke
var mycket kvar, så var det dock tillräckligt för
att komma honom att ångra, att han icke gjort mera
kräm. Sedan frukosten var slut, tvättade de
tallrikarna i en balja, och det var icke det
ledsammaste; men innan de slutat, slog klockan, och deras
föräldrar ropade på dem. De begärde en kvarts
timmes lof för att få allt i ordning. Innan den
var slut, hade de burit alla sakerna tillbaka till
köket, och August hade sagt farväl för att gå hem
till sig.
Innan han gick, ropade August på mig, och då
han såg mig komma, sprang han till mig, smekte
mig och tackade mig med ord och åtbörder för
den tjänst, som jag gjort honom. Jag gladde mig
öfver hans tacksamhet och fann mig styrkt uti
min öfvertygelse, att August var vida bättre, än
jag först hade trott. Han hyste icke någon ovilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
