Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dammen och väntade öfver en halftimme, innan
barnen kommo.
»Man får väl lof att slå i vattnet för att få fiskarna
att komma upp?» sade Henrik.
»Tvärtom», sade Petter, »fiskarna gå ned i botten,
i dyn, om vi skrämma dem.»
»Jag tror», sade Camilla, »att det skulle vara bra
att locka hit dem genom att kasta ut litet brödsmulor.»
»Ja», sade Margreta, »men icke mycket, eljest bli
de mätta.»
»Låt mig göra det», sade Elisabet, »medan ni laga
i ordning metspöna.»
Hon tog brödsmulor och kastade ut, och genast
kommo en mängd fiskar för att äta utaf dem. Då
Ludvig, Jakob, Henriette och Johanna fingo se det,
ville de också hjälpa till, och snart hade de kastat
så mycket, att fiskarna voro mätta och icke ville taga
mera.
»Nu är jag rädd, att vi kastat för mycket bröd
i vattnet», sade Elisabet sakta till Ludvig och Jakob.
»Hvad gör det», sade Jakob, »de få äta upp resten
i afton eller i morgon.»
»Men», sade Elisabet, »jag är rädd, att de icke
komma att nappa på krokarna nu, sedan de äro
mätta.»
»Aj, aj», sade Jakob. »Då bli kusinerna minsann
icke nöjda.»
»Det är bäst att icke säga något», sade Elisabet,
»de hålla på med sina metkrokar; kanske nappar
fisken lika väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
