Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leda henne till stallet. Där skola vi gnida henne
duktigt med halm och ge henne hafre att värma och
stärka sig med.»
»Det har du rätt uti», sade Jakob. »Kom, min
rara Cadichon!»
Jag följde Jakob och Ludvig, som gingo till stallet
sedan de gifvit mig tecken att följa dem. Bägge två
gnedo mig, så att de blefvo alldeles svettiga och trötta,
och slutade icke, förrän jag var alldeles torr. På
samma gång aflöste Henriette och Johanna hvarandra
för att kamma och borsta min man och min svans.
Jag var ståtlig, när de hade slutat, och jag åt med
en utomordentlig matlust hafren, som Jakob och
Ludvig gifvit mig.
»Henriette», sade den lilla Johanna sakta, »jag är
rädd, att Cadichon har fått alldeles för mycket hafre.»
»Det gör ingenting, Johanna», sade Henriette, »hon
får det som en belöning, för att hon varit så snäll.»
»Men ser du», sade Johanna, »jag skulle vilja taga
ifrån henne litet grand.»
»Hvarför det», sade Henriette.
»För att ge åt våra stackars kaniner, som aldrig
få någon hafre och som tycka så mycket om den.»
»Om Jakob och Ludvig få se, att du tar hafre
från Cadichon, så skola de gräla på dig», sade
Henriette.
»De se mig icke», sade Johanna. »Jag skall vänta,
tills de icke se häråt.»
»Då är du en liten tjuf», sade Henriette, »ty då
stjäl du hafre från Cadichon, som icke kan beklaga
sig, emedan hon icke kan tala.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
