Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gick genast fram och stödde mitt hufvud på
hans axel.
Alla skrattade, och Jakob fortsatte:
Ȁr det icke sant, kusiner, att ni vilja, att
Cadichon skall tycka mera om mig än er?»
»Jo, jo!» ropade de alla under skratt.
»Och», sade Jakob, »har jag icke alltid hållit
mera utaf Cadichon, än ni hålla utaf henne?»
»Jo, jo», svarade de alla på en gång.
»Mormor ser väl då», sade Jakob, »att efter som
det är jag, som har fört hit Cadichon och jag, som
tycker mest om henne, så är det äfven rättvist, att
det är mig, som Cadichon tycker mest om.»
»Jag har intet däremot, kära barn», sade
mormodern, »men när du icke är här längre, så kan du
icke vårda henne.»
»Men jag skall alltid vara här», sade Jakob ifrigt.
»Nej, mitt kära barn», sade mormodern. »När
din pappa och din mamma resa, så taga de dig
med sig.»
Jakob blef sorgsen och tankfull och stannade
med armen på min rygg och hufvudet hvilande i
handen.
Slutligen klarnade hans ansikte, och han sade:
»Vill inte mormor skänka mig Cadichon?»
»Jag vill ge dig allt, hvad du vill ha, min käre,
lille gosse», sade mormodern, »men du kan icke ta
med dig åsnan till staden.»
»Nej, det är sant», sade Jakob, »men hon skall
ändå alltid vara min Cadichon. Och när pappa får
en landtegendom, så skola vi låta henne komma dit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
