- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
36

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men därtill var mitt sinne alltför stolt, och en dag, då han förargat mig mer än vanligt, bet jag honom. Han blev naturligtvis rasande och gav sig till att slå mig kring huvudet med en ridpiska. Därefter vågade han aldrig mer gå in i min spilta; jag hade antingen hovar eller tänder i beredskap för honom, och det visste han. Min husbonde hade aldrig någon olägenhet av mig, men han lyssnade
naturligtvis till vad drängen sade, och så skulle jag säljas igen. En hästhandlare fick höra detta, han köpte
mig och förde mig nedåt landet, och så kom jag händelsevis hit ej långt före din ankomst, men då hade jag fått i mitt sinne, att människor voro mina naturliga fiender och att jag måste försvara mig emot dem. Här är det naturligtvis ett helt annat förhållande, men vem vet, hur länge det varar? Jag önskar, att jag kunde tänka som du om saker och
ting, men det kan jag inte efter allt, vad jag gått igenom.»

»Gott», sade jag, »jag tycker det vore en skam, om du skulle ge dig på och bita eller sparka Sven eller Troed.»

»Det ämnar jag inte heller», sade hon, »så länge de äro snälla mot mig. En gång bet jag verkligen Troed rätt duktigt, men Sven sade: ’Försök henne med vänlighet!’ och i stället för att straffa mig, såsom jag väntat, kom Troed till mig med sin förbundna arm och gav mig ett gott mål gröpe och smekte mig. Sen dess har jag aldrig bitit honom
och kommer ej heller att göra det.»

Jag var ledsen på Snäggans vägnar, men min erfarenhet var då ännu ej stor, och jag trodde, att hon såg allting för mörkt Emellertid fann jag, att hon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free