- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
92

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Mårten Lätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skräck för sin hustru och ett plågoris för var och en, som hade med honom att göra. Han gjorde emellertid så mycken nytta, när han var nykter, att Lydig ett par gånger tystat ned saken, på det att greven ingenting skulle få veta; men en natt, då Mårten skulle köra hem med sitt herrskap från en bjudning, hade han berusat sig så, att han ej kunde
hålla i tömmarna, utan en av herrarna måste sätta sig på kuskbocken och köra hem. Detta kunde naturligtvis icke döljas, och Mårten blev med ens avskedad. Hans arma hustru och små barn måste lämna den trevliga stugan vid parkgrinden, där de hittills bott, och söka sig tak över huvudet, var de kunde. Gamle Max var den, som berättade mig allt detta, vilket hänt för ganska längesedan. Men kort
före min och Snäggans ankomst hade Mårten blivit tagen till nåder igen. Lydig hade bett för honom hos greven, som var mycket godhjärtad, och Mårten hade högtidligen lovat, att han inte skulle smaka en droppe starkvaror, så länge han bodde där. Detta löfte hade han hittills hållit så bra, att
Lydig litade på att Mårten under hans frånvaro skulle kunna fylla hans plats, för vilken ingen kunde vara skickligare.

Det började nu våras, och familjen kunde väntas hem fram i maj månad. Då baron Henrik nu var tvungen att återvända till sitt regemente och den ljusa trillan behövde repareras, beslöts det, att baronen skulle åka i densamma till staden, varvid Lätt skulle köra och sedan rida tillbaka. För detta ändamål tog han sadel med, och jag utvaldes för resan. Vid framkomsten gav baronen drickspengar åt Lätt, men då han sade honom farväl, yttrade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free