Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Hos en snäll åkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick och kom snart igen med hjärtligt tack från Lina och hälsning från patronen, att kärran skulle han gärna få låna.
»Det är bra», sade han, »och lägg nu in litet ost och bröd åt mig; jag kommer igen så tidigt jag kan på eftermiddagen.»
»Och jag skall ha middagen färdig», sade Johanna. »Det gör ju ingenting, om det blir litet senare än vanligt, det kan då vara middag och kväll på en gång.»
Jag blev utvald för resan, och klockan 10 bar det av med den lätta kärran, som jag tyckte var ingenting att dra i jämförelse med den vanliga droskan. Det var en vacker majdag, och så snart vi kommit utom staden, gjorde den milda luften, det doftande gräset och de mjuka vägarna, att jag likasom kände mig försatt tillbaka till forna lyckliga dagar.
Linas föräldrar bodde i en torpstuga, som, rödmålad och trevlig, låg i skogsbrynet, och i hagen bredvid betade två kor. Hennes bror, som kom ut och tog emot oss, frågade, om han icke fick sätta in hästen i ladugården, varpå min husbonde svarade, att han vore tacksam, om jag i stället finge gå lös i hagen, och han hoppades, att korna ingenting hade däremot. Den unge mannen sade, att det gick mycket väl för sig, och så frågade han min husbonde, om han inte ville gå in och om de inte finge bjuda honom på något, men han tackade och sade, att han hade fått mat med sig och föredrog att hålla mig sällskap i hagen. Jag blev alltså avselad och fick min frihet. O, vad det smakade skönt! I början visste jag knappast, vad jag skulle göra först —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
