Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De första barndomsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntände och deltagande folket förkunnade att en
prinsessa fötts, och då visste man att det var prins Carl
och prinsessan Ingeborg som fått en tredje dotter.
Gamle kungens glädje var tämligen oförställd och det
bekymrade honom ganska litet att det inte var en
pojke — att han på sin levnadsafton fått ännu ett
barnbarn var honom glädje nog. På kvällen samma
dag höll han konselj på slottet och tillkännagav, att
den nyfödda prinsessan i dopet skulle erhålla namnen
Astrid Sophie Louise Thyra samt kallas Astrid. Efter
konseljen fällde han i familjekretsen yttrandet att
»namnet Astrid, som betyder gud och frid, passar så
bra till en sådan liten himmelspresent.» Och
tacksägelsegudstjänsten i Slottskapellet lät han inleda med
den ljusa hymnen: »Jag lyfter mina händer upp till
Guds berg och hus ...»
Alla barn äro söta, men lilla Astrid var ett av de
vackraste barn man kunde se. Hennes hud var mjuk
och fin och utan en skrynkla och hennes små naglar
sågo ut att komma direkt från manikuristen. Visst är
att de två lyckliga föräldrarna i Arvfurstens palats
snabbt glömde att det var en son de egentligen önskat
sig. »Tre flickor måste man naturligtvis ha», sade prins
Carl, »pojken får vänta till nästa gång.» Och
prinsessan Ingeborg var idel stolthet över sitt nyfödda
välskapade barn.
Sällan har ett barn skrikit och kinkat så litet som
den lilla prinsessan under sitt första år — ett
karaktärsdrag, som utmärkte henne i livets alla skiften, att
vara nöjd och tillfreds, kom från hennes första dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
