Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De första barndomsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon gång litet knaggligt, var hon otröstlig, även om
hon inte fått det ringaste bannor. Prinsessan Astrid
hade lätt att fatta och lätt att lära och var en
förtjusande snäll och lätthanterlig elev, men intresset
för studier vaknade ganska sent hos henne. Det
som däremot intresserade henne påfallande mycket
på lektionerna var — klockan. Hennes ängslan att
lärarinnan inte skulle vara nöjd med henne var
rörande, nästan jämt hade hon tårar i ögonen av
rädsla innan lektionen börjat. Men när klockan
däremot slog för timmans slut, då sken hon upp, och då
kunde hon på sitt älskliga och hjärtliga sätt slå
armarna om »frökens» hals och säga: »Tack för i dag — nu
skall vi ha roligt.»
Det finns en liten gripande episod från Astrids
tonår, i samband med hennes skolgång. Hon deltog en
termin i undervisningen i St. Botvid, den numera
nedlagda franskbetonade internatskolan i Saltsjöbaden.
En dag såg en av kamraterna prinsessan stå och
storgråta i porten.
»Vad gråter prinsessan för?»
»Jag är så rädd, för min bok har kommit bort i
flyttningen!»
Prinsessan Astrid tog endast lektioner i franska
under ett par år. Men hon läste tre kvart varje dag, även
på sommaren. Ibland sade fröken Sörensen till
prinsessan Astrid: »Tänk, prinsessan, om Han kommer
att tala franska.» »Usch, så fröken säger», svarade
prinsessan då alltid. När prinsessan Astrid många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
