- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / X. Paulinus-Sacklén /
5055-5056

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pinje ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5055

Piper—Pirane’si.

5056

ten är P. ni’grum, vars omogna frukter
utgöra svartpeppar el.
starkpeppar, medan vitpeppar är de skalade,
mogna frukterna. Den är en klättrande
buske, som numera icke förekommer vild,
men vars hemland antagligen är s. Asien.
Peppar är en av de tidigast använda
kryddorna; till Europa torde den ha införts
redan av Alexander den store. Andra
viktiga Piper-arter äro P. lo’ngum
(Långpeppar), P. be’tle, vars blad användas
vid beteltuggning, och P. methy’sticum (se
Kava!).

Piper. Sv. adlig ätt, härstammande fr.
Tyskland, adlad 1679, friherrlig och grevlig
1698. 1. Carl P., f. 1647, d. 1716. Greve,
statsman. Statssekreterare 1689 och såsom
statsråd medlem av rådet 1697 utövade P.
ett betydande inflytande på rikets styrelse
redan under Karl XI och var en av Karl
XII:s högst betrodda män. Vid
fredsunderhandlingarna i Altranstädt 1706 spelade
han en framträdande roll. Han
tillfångatogs vid Poltava, var verksam bl. de
fång-na karolinerna och dog i fångenskapen. 2.
Eva Sofia P., f. von Fersen, f. 1757, d.
1816. Grevinna, g. m. den förres sonson,
överhovmästarinna hos Karl XIII:s
drottning. Till följd av sin tillgivenhet för
gustavianerna blev P. vid kronprins Karl
Augusts död misstänkt för att ha förgiftat
denne, vilket bidrog till mordet på hennes
broder, Axel von Fersen d. y. Litt.
till P. 2: L. Wahlström: Gustavianska
studier (1914).

Pipera’ce®. Växtfamilj bland
dikotyledo-nerna. Blommorna sakna hylle och sitta i
ax el. kolv. Frukten är bär el. stenfrukt.
Det viktigaste släktet är Piper.

PiperidFn el. hexahydropyridi’n.
Heterocyklisk förening av
sammansättningen C5 Hu N, som ingår i p i p e r i’n och
även kan erhållas genom reduktion av
pyridin.

PiperPn. Den viktigaste alkaloiden i
peppar. P. är en ester av piperidin och
en alifatisk syra, piperinsyra.

Piperona’1. Se Heliotropl

Pipe’tt (fransk, pipette = liten pipa).
Glasrör, oftast utvidgat på mitten, som
an

vändes till uppsugning och mätning av
vätskor.

Pipharar (Ochoto’nidce). En fam. små
G n a g a r e med korta öron och
rudimentär svans. De finnas mest i bergstrakter.
Vanliga p. (Ochoto’na pusi’llus}
förekommer i s. ö. Europa och är omkr. 15 cm
lång. Fjällpipharen ^La’gomys
alpi’-nus) blir 25 cm och finnes i n. ö. Asiens
berg.

Pipin den lille [pipä’n —], d. 768. Major
do mus i det frankiska riket, konung 751—
768 (se M e r o v i n g e r !). Under P.
utfördes en grundlig reorganisation av riket.

Piplera. Lera, som vid bränning blir vit
och bl. a. användes till tobakspipor.

Piplärkor (A’nthus). Ett släkte Ä r 1 o r,
som till utseendet påminna om lärkorna.
De äro insektätare och bygga bo på
marken. De viktigaste arterna äro Ä n g s p i
p-lärkan (A’nthus prate’nsis), som är
vanlig på sanka ängar och å fjällhedar, samt
Trädpiplärkan (A’nthus trivia’lis),
som föredrager snårig el. skogklädd mark.
Bägge äro flyttfåglar.

Pipping, Knut Hugo, f. 1864.
Finländsk språkforskare, prof, i nordisk
filologi i Hälsingfors 1908—29.

Pipranka. Sv. namn på Arist olo’chia
si’pho.

Pir (eng. pier av grek. pe’tra = klippa).
Bet. vågbrytare.

Pira, Karl, f. 1868. Lektor i Växjö,
förf, till flera filosofiska skrifter, som visa
inflytande från Boströms åskådning.

Pirae’us. Se Peiraievs!

Pirande’llo, L u i g i, f. 1867. It. förf, av
berättelser och dramer. Av de senare ha
uppförts i Sverige Sex roller söka en
författare och Henrik IV m. fl. I sv. övers,
ha bl. a. utkommit »Fyra dramer» (1925).
P. analyserar med förkärlek nervösa
själstillstånd och uppkonstruerade fall. Hans
verk präglas av en relativistisk skepsis.

Pirane’si. It. gravörer. 1. Giovanni
B a 11 i s t a P., f. 1720, d. 1778. Hans
storslagna etsningar av ruinerna från den
romerska antiken har influerat på
nyklas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:46:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/10/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free