Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5399
Ro’man—Roma’no.
5400
prosa. R:s historia är emellertid äldre än
dess namn; den förekommer i primitiv
form hos utomeurop. folk men har framför
allt utvecklats i Europa, där den leder sina
anor tillbaka till de första årh. e. Kr., då
den sengrek, erotiska äventyrsromanen
uppstod. Medeltiden skapade
riddarroma-nerna, under renässansen funno dessa en
slags fortsättning i äventyrsromanerna
(särsk. de s. k. Amadisromanerna), och nya
arter uppstodo såväl i den idealistiska
herderomanen som dess realistiska motsats:
den picareska r. En modern realistisk och
psykologisk r. har dock först 1700-talet
frambragt (engelsmännen Richardson och
Fielding). Senare ha framför allt England
(Scott, Dickens, Thackeray, Hardy m. fl.),
Frankrike (Balzac, Flaubert, bröderna
Goncourt, Zola, Maupassant, Anatole
France) och Ryssland (Turgenjev,
Dostojev-ski, Tolstoj) gjort betydelsefulla insatser i
romandiktningen. — I Sverige finner man
de första sporadiska ansatserna till en
romandiktning på 1600- och 1700-talen,
men först 1800-talet har medfört en rikare
utveckling i anslutning till utländska
strömningar.
Ro’man, Johan Helmich, f. 1694, d.
1758. »Den svenska musikens fader». R:s
största betydelse ligger inom den andliga
musiken. Bl. hans kompositioner märkas
kantater för kör och orkester, symfonier,
kammarmusik. R. var 1729—1745
hovkapellmästare, och hans verksamhet var av
största betydelse för huvudstadens
musikliv. Han vann även högt anseende som
violinist. Litt.: P. Vretblad: Johan Helmich
Roman 1694—1758 (1914).
Roman de la rose [råma’n do la rås].
Bet. romanen om rosen. Fransk allegorisk
lärodikt fr. medeltiden, egentl. best, av två
skarpt skilda delar med olika förf.
Diktens början, skriven antagligen på
1220-talet, är en undervisande kärlekshistoria i
allegoriens form (hjältinnan skildras såsom
en ros, som älskaren vill bryta) men
präglad av trubadurpoesiens grace och
svärmiskt ridderliga livsuppfattning. Mot
idealismen i denna bryter sig skarpt den
cyniska realismen, satiren och de radikala
åskådningarna i romanens avslutning,
179 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
förf. omkr. 40 år senare. Arbetet åtnjöt
under hela medeltiden en oerhörd
popularitet och är ett intressant monument över
två olika tendenser i dess andliga liv.
Roma’ner (lat. roma’nus = romare). De
folk, som tala romanska språk, nämligen:
A) Västromanerna: italienarna (omkr.
42 500 000), bosatta övervägande i Italien,
räto-romanerna (omkr. 450 000) i vissa
delar av Schweiz och det nordligaste Italien,
spanjorerna (omkr. 46 000 000) i Spanien
samt i Central- och Syd-Amerika,
portugiserna (omkr. 20 500 000) i Portugal och
Brasilien, fransmännen (omkr. 45 000 000)
i Frankrike, Belgien och Canada. B)
östromanerna: rumänierna (omkr. 12 500 000),
som till största delen bo inom det nuv.
konungariket Rumänien. Sammanlagt
uppgår r:s antal i Europa till omkr.
120 000 000, i hela världen till ungefär
167 000 000. R. bilda ej någon särskild ras,
utan samtliga europ. raser, i synnerhet
medelhavsrasen (den »västliga» rasen), den
alpina (»östliga») och den dinariska rasen
äro representerade bland dem; i Amerika
ha de romanska invandrarna uppblandats
med indianer och importerade negerslavar,
varvid bastarderna mestadels antagit de
romanska språken. Jfr
Central-Amerika, Europa, Människoraser
och S y d-A m e r i k a!
Romane’sk (fransk, romanesque). Bet.
överdrivet svärmisk, romanartad.
Ro’mani el. R o m m a n i. Benämning på
zigenarspråket. R. härstammar urspr. fr.
ett nyind. språk. I likhet med m o n s i n g
har r. riktat förbrytarspråket och slangen
med en mängd ord och uttryck. Litt.: Gösta
Bergman: Rotvälska (1931).
Romani’sm. Rom.-kat. kyrkans lära;
påviska grundsatser; romansk stil; romansk
språkegendomlighet. — R o m a n i’s t,
person, som studerar romanska språk el.
romansk kultur.
Roma’no, G i u 1 i o, egentl. P i p p i, f.
1499, d. 1546. It. monumentalmålare och
arkitekt, verksam i Rom och Mantua. R.
var Rafaels främste lärjunge, men hans
personliga stil röjer en mot läraren
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
