Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Septimackord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serber—Se’rgel.
5659
J. T. SERGEL.
Gravyr av E. Martin.
Serber. Se Serb o-k r o a t e r !
Serbernas, kroaternas och slovenernas
konungarike. Officiell benämning på J
u-goslavien.
Se’rbien. Landsdel i Jugoslavien,
den del av landet, ur vilken den
jugoslaviska statsbildningen vuxit fram, med
Belgrad som huvudort. Om S:s historia, se
Jugoslavien!
Serbo-kroater. Sydslaviskt folk, boende
huvudsakligen i Jugoslavien men även i
Ungern och n. ö. Italien. S.-k. bestå av två
stamgrupper, serber och kroater. Serberna
äro mestadels grek.-ortodoxa el.
muhammedaner och ha stått först under bysantinskt
och sedermera under turk, inflytande.
Serberna bo huvudsakligen i det urspr. Serbien
samt i Montenegro, Bosnien och
Hercego-vina. Kroaterna bo till stor del i det urspr.
konungariket Kroatien-Slavonien samt i
Dalmatien. De äro katoliker och ha stått
under västerländskt (tyskt) och italienskt
inflytande.
Serena’d (sp. serenada). Bet. aftonmusik
i det fria. Sång- och musikstycke, avsett
5660
att till någons hyllning utföras om natten.
S. finnes även i instrumentalmusiken och
bet. där en cyklisk kompositionsform, ett
mellanting mellan svit och symfoni.
Berömda instrumentala s. finnas av Mozart,
Beethoven och Brahms.
Serena’ta (it.). En med pastoralen
besläktad dramatisk kantat, särskilt
omhuldad i Wien på 1700-talet.
Se’reth. 1. Flod i ö. Rumänien med
källor i Bukovinas berg och utlopp i Donau.
Längd: 416 km. 2. Flod i s. ö. Polen
(Gali-zien) med källor på Volynisk-podoliska
platån och utlopp i Dnjestr. S. spelade en
viktig roll under världskriget. Längd: 225
km.
Sergeant [särsja’nt] (lat. se’rviens —
tjänande). Den lägsta underofficersgraden
inom sv. armén. Jfr Fanjunkare!
Se’rgel el. Sergel 1, JohanTobias,
f. 1740, d. 1814. Skulptör av tysk
härstamning, lärjunge till P. H. L’Archevéque. Med
denne fick han redan 1758 göra ett
studiebesök i Paris, och under L:s ledning
arbetade han sedan till 1767 vid Stockholms
slottsbygge. Sin fulla utveckling nådde han
under vistelsen i Rom 1767—78; hans stils
kvardröjande rokokodrag vek alltmer inför
antiken. Faunen (1770, Nationalmuseum)
betecknar genombrottet, och Diomedes,
Amor och Psyke samt Mars och Venus
tillhöra denna period. Då han återkallades
från Italien besökte han på hemvägen
Paris, där han blev agreé vid akademien.
Hemkommen utförde han Axel Oxenstierna
och Historien, sockelgrupp (uppsatt först
1906) till L’Archevéques Gustav II
Adolfs-staty i Stockholm och Gustav lll:s staty
vid Skeppsbron, Stockholm, men fick i
övrigt huvudsakligen utföra porträttbyster
och -medaljonger i gips. Han blev kgl.
statybildhuggare 1778, professor vid konstak.
1780 och adlad 1808. — Hos S. hade den
nyklassicistiska stilen ingalunda avkylt det
personliga temperamentet och
naturstudiet, och han framstår som vår störste
skulptör. Han utförde även en mängd
ypperliga, burleska karikatyrteckningar.
Litt.: Arbeten av H. Brising, G. Göthe, J.
Lange och L. Looström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
