Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5993
Stilla havet.
5994
Gränsen mot Indiska havet brukar räknas
efter 147° ö. längd ung. fr. Tasmaniens s.
spets till Antarktis, gränsen mot
Atlantiska havet efter den kortare linjen mell.
Kap Horn och Antarktis. Det mycket
oegentliga namnet »Stilla havet» gavs av
Magelhäes, som under 5 månaders färd fr.
Syd-Amerika till Filippinerna 1520—1521
ej hade att utstå en enda storm.
Ytinnehåll. S:s ytinnehåll är omkr.
180 mill. kvkm, d. v. s. hälften av hela
världshavet och mer än en tredjedel av
jordytan. Största bredden (20 000 km, d.
v. s. hälften av jordens omkrets) uppvisar
S. vid ekvatorn. Längden fr. Berings sund
till södra polcirkeln är omkr. 15 000 km.
B i h a v. I n.: Berings hav. I v.:
Ochot-ska havet, Japanska havet, Östkinesiska
havet, Australasiatiska medelhavet. I s.:
Rosshavet.
Djupförhållanden. S. har att
uppvisa jordens största kända havsdjup.
Hittills ha djup på mer än 9 000 m med
visshet konstaterats på 8 ställen, därav det
största (10 793 m) i den s. k.
Filippingra-ven n. ö. om Mindanao. Vid
Syd-Ameri-kas v. kust sjunker Atacama-graven till
7 635 m, och 230 km ö. härom nå Andernas
toppar 6 400 m; detta är jordens mest
utpräglade höjdskillnad. Grundare vatten
har överhuvudtaget en jämförelsevis ringa
utbredning i S.; över större delen av
oceanen ha djup, som överskrida 4 000 m,
konstaterats. S:s medeldjup (frånsett
bihaven) beräknas till 4 282 m.
Temperatur. S. är så skyddat mot
n., att det iskalla vattnet från polarhavet
ej kan tränga in där. Bottentemperaturen
i större delen av oceanen växlar mellan 1°
och 2° men understiger inom områdena
närmast Antarktis 1°. Yttemperaturen
varierar efter årstiderna, men ständigt
framträder skillnaden mellan den varmare
v. delen av S. och den kyligare ö. delen,
där strömmar och uppstigande kallt
bottenvatten åstadkomma en lägre
temperatur. I v. S. uppträda omkr. ekvatorn
mycket höga yttemperaturer på 28° och
därutöver. Drivis finnes i n. S. n. om en linje
fr. Aleuterna till Yezo, i s. S. s. om 55—
60° s. br.
S a 1 t h a 1 t. Bottenvattnet i S. har en
salthalt, som ligger strax under 3,5 %•
Variationer uppåt och nedåt finnas dock,
starkast inom det s. passadbältet, där
salthalten når ngt över 3,6 %, och vid
Antarktis kust, där den sjunker under 3,4 o/o.
Vindar. I stort sett förhålla sig
vindarna över S. så, att i trakten av ekvatorn
utbreder sig det s. k. kalmbältet med så
gott som ständig vindstilla, och att på ömse
sidor om kalmbältet intill vändkretsarna
följa de östliga passadvindarnas båda
bälten, i s. och n. begränsade av
västvinds-bälten. I v. S. uppträda på båda
halvkloten tropiska virvelstormar. De i v. S.
bildade virvelstormar, som kallas
tyfoner, och som röra sig i huvudsakligen
nordlig riktning, anställa ofta stora
förödelser i Filippinernas, Kinas och Japans
kusttrakter.
Havsströmmar. Särskilt starkt
utvecklade äro i det ofantliga S. de båda
västgående ekvatorialströmmarna, mellan
vilka ekvatorialmotströmmen rör sig mot ö
Den n. ekvatorialströmmen går till större
delen över i den Japanska strömmen, som
följer Formosas ö. kust, fortsätter genom
Östkinesiska havet och slutligen under
namnet Kuro-Shio följer Japans s. kust.
Fortsättande mot ö. tvärs över S., delar
sig denna ström vid Amerikas kust i den
sydgående Kaliforniska strömmen och en
nordgående ström. På den asiatiska sidan
åstadkommer vinterns nordvästmonsun en
kall ström fr. Berings- och Ochotska haven,
vilken under namnet Oya-Shio sköljer
Kamtjatkas och n. Japans östkuster och
slutligen förenar sig med Kuro-Shio.
Strömbilden i s. S. är på grund av
Australiens landmassa och därav åstadkomna
monsunföreteelser mera invecklad.
Tydligast framträder — vid sidan av
sydekva-torialströmmen — den sydgående, varma
östaustraliska strömmen och den kalla
Pe-ruströmmen vid Syd-Amerikas v. kust.
Sjöfart. Trots det att S. befarits av
européer i över 400 år, har det ej vunnit
samma bet. i sjöfartshänseende som
Atlanten. Under tiden närmast före
Panamaka-nalens öppnande föll endast en knapp
sjättedel av världens havstrafik på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
