Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6027
Storbritannien.
6028
AB KARTUTOGRAFEN STHLM.
STORBRITANNIENS OCH IRLANDS
BEFOLKNINGSTÄTHET.
kust finns endast vid den stora bukten
The Wash av Nordsjön. Övriga större
vikar äro: Firth of Forth och Moray Firth
vid Nordsjön samt Firth of Clyde, Solway
Firth och Bristolkan alen vid Atlanten. Fr.
Irland skiljes S. genom Irländska sjön.
Bl. de till S. hörande ögrupperna märkas
Hebriderna, Shetlandsöarna och
Orkney-öarna.
Allm. geografisk och
geologisk b y g g n a dt S. kan indelas i fem
naturliga områden: 1) Skottland, S:s
nordligaste del. Gm detta land (främst
silurisk berggrund) sträcka sig från s. v.
till n. ö. två djupa gravsänkor, av vilka
den n., Glenmoredalen, skiljer det
Nordskotska höglandet fr. Grampianbergen, och
den s., det vida bredare Skotska låglandet,
i. s. övergår i det Sydskotska höglandet,
en 700—800 m hög platå. Skottlands och
hela S:s högsta område är
Grampianbergen (Ben Nevis 1 343 m. ö. h.). Här
finnas också talrika, för sin naturskönhet
berömda sjöar, främst Loch Lomond. Med
hjälp av flera långsträckta sjöar, bl. a.
Loch Ness, har man gjort den Kaledoniska
kanalen till en farled tvärs igenom landet.
2) Wales, den stora halvön mellan
Irländska sjön och Bristolkanalen, till
över
vägande del ett högland, uppbyggt av
silu-riska och devoniska sedimenter, i s. rikt
på kollager och i Snowdon höjande sig till
1 085 m. ö. h. 3) C o r n w a 11 och
Devon-s h i r e, tillsammans utgörande den
långsträckta halvön mellan Bristolkanalen och
Engelska kanalen, i det hed- o. mosstäekta
granitmassivet Dartmoor stigande till 621
m. ö. h. 4) N o r d v ä s t-E n g 1 a n d.
Genom en linje fr. inre Bristolkanalen till
mynningen av floden Tees på
Nordsjökusten kan man dela det egentl. England i
tvenne geologiskt och geografiskt skarpt
skilda partier. Nordväst-Englands
berggrund består övervägande av paleozoiska,
motståndskraftiga bergarter; landet är
ganska starkt kuperat, och väldiga
kollager finnas, detta särskilt vid randen av
Penninska bergen, vilkas sterila platåer
mot n. i Cross Fell nå en höjd av 882
m. ö. h. Från Penninska bergen rinna mot
ö. Tyne, Tees och Ouse m. fl. floder, mot
v. Mersey. Ett övergångsområde i s.
utgöra Midland Plains, genom vilka Trent
flyter till Humber och Severn till
Bristolkanalen. 5) S y d ö s t-E n g 1 a n d har en
berggrund av mesozoiska och tertiära,
jämförelsevis mindre hårda bergarter, och
landet är tämligen jämnt med endast 200—300
m höga backar, bl. a. Cotswold Hills. Omkr.
The Wash uppträder t. o. m. marskland.
Kusten av Engelska kanalen är bekant för
MELLERSTA STORBRITANNIENS
INDUSTRIOMRÅDEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
