Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benhinna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Benhinna—Bennettita’les.
640
elaströmmen, en havsström (se A
t-lantiska have 11).
Benhinna 1. p e r i o’s t. En tunn, mjuk
hinna, som bekläder ytan av ben av alla
slag.
Benhinneinflammation 1. periost i’t.
Inflammation i benhinnan, som kan vara
dels akut, dels kronisk, i senare fallet ofta
förorsakad av tuberkulos 1. syfilis. Jfr
Benröta!
Ben Hur. En roman om Jesu tid av den
amer. förf. Lew Wallace (sv. övers.
1924). Handlingen har dramatiserats såväl
för scen som film.
Beni’gn (lat. beni’gnus). Bet. godartad.
Uttrycket användes vanl. om svulster
(tumörer) i motsats mot malign, med
vilket uttryck framförallt kräftsvulster
betecknas.
Be’ni Sue’f. Stad i n. Egypten vid Nilen,
med livlig bomullsindustri. 39 000 inv.
(1927).
Be’njamin. 1. Israelitisk stam, på vars
område bl. a. Jeriko och Jerusalem voro
belägna. 2. Enligt den bibliska berättelsen
Jakobs och Rakels yngste son, stamfader
för B. 1.
Benkol. Kol erhållet genom upphettning
av ben utan lufttillträde. B. användes för
att avfärga sockerlösningar. Jfr
Blodlut k o 1!
Benmjöl. Ett kväve- och fosforrikt
gödningsmedel, erhållet genom söndermalning
av fr. fett och lim befriade ben.
Ben Muich dhui 1. Ben M a c d u i
[— mekdo’]. En av topparna på
Gram-pianbergen i Skottland, 1 309 m. ö. h., näst
Ben Nevis Storbritanniens högsta berg.
Benmärg. Den mjuka substans, som
fyller de långa benens håligheter och
mellanrummen i den svampiga benvävnaden (jfr
Ben!). Den består av en lucker bindväv,
blodkärl och märgceller. Hos högre
ryggradsdjur bildas de röda blodkropparna i b
Bennet [-nä’tt]. Sv. friherrlig ätt fr. 1719
(urspr. fr. Skottland). 1. Vilhelm B., f.
1677, d. 1740. General och fältherre under
Karl XII i hans ryska, polska och norska
fälttåg samt under Magnus Stenbock i
Skåne, sedermera landshövding i Hallands och
Malmöhus län. 2.
JacobErlandFred-r i k B., f. 1868. Friherre, godsägare, en av
det skånska jordbrukets ledande män. Led.
av Lantbr. ak.
Be’nnett. 1. James Gordon B., f.
1795, d. 1872. Nordamer. tidningsman,
grundare av tidn. New York Herald 1835.
B. bekostade Stanleys forskningsfärd för
att undsätta Livingstone 1871. 2. James
Gordon B., f. 1841, d. 1918. Den förres
son, nordamer. tidningsman. Han
bekostade Stanleys nya färd till Kongo 1874 och
De Longs polarfärd 1879 samt uppsatte
idrottspris (se G o r d o n Bennet t-p
o-k a 1 e n!).
Be’nnett. I. Sir William
Stern-d a 1 e B., f. 1816, d. 1875. Eng. tonsättare,
grundare av en nationellt-romantisk skola
i England, vars främste företrädare han
var. II. E n o c h Arnold B., f. 1867,
d. 1931. Eng. förf. I B:s
utomordentligt rika produktion av romaner, noveller
och dramer märkas de livfulla och
realistiska skildringarna fr. småstäderna i mell.
Englands industridistrikt (»Five towns»).
Till sv. har bl. a. övers, den s. k.
Clay-hangerserien: Edwin Clayhangers ungdom
(1921), Hilda Lessways (1922) och De tu
(1923).
Bennettita’les. Fossil växtgrupp
tillhörande cykadofyterna. B., som förekommo
under mesozoisk tid, förena drag från både
ormbunkar, nutida cykadéer och
angiosper-mer och ha därför kommit att spela en stor
roll i diskussionen om angiospermernas
ursprung. De hade blommor, vilka dock i
många avseenden avveko från nutida
blomväxters. Hos Cycadeoidea voro ståndarna
kransställda, parbladigt delade;
pollensäckarna sutto på sidoflikarna och voro
byggda ungefär som sporangierna hos
vissa nutida ormbunkar. Innanför
ståndar-kransen sutto fruktämnena i spetsen på
långa skaft, som antagligen äro fruktblad;
däremellan funnos sterila fjäll. Andra ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
