Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bältespännare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Bältespännare—Bärtelsmässa.
1070
KLOTBÄLTA, hoprullad, sedd framifrån och
fr. sidan. Fotografi.
phori’nce). Vanligast är Da’sypus
sexci’nct-us, som förekommer i Brasilien och
Paraguay samt blir 50—60 cm lång. Priodo’ntes
giga’nteus (Jättebältan) blir upp till
IV2 m och förekommer även i Brasilien.
En art finnes i Texas.
Bältespännare. Skulpturgrupp av J. P.
Molin, föreställande två män
sammanbundna med ett bälte och kämpande med kniv.
Denna form av envig lär ha förekommit i
Småland ända in på 1600-talet. Molin har
fått motivet från G. O. Hyltén-Cavallius’
V är end och virdarna.
Bältros. En oftast lindrig utslagssjukdom
av nervöst ursprung, som uppträder å
bålen som ett halvsidigt bälte, därav
namnet. B. går över på 2—4 veckor utan
särskild behandling men åtföljes någon gång
av svåra nervsmärtor.
Bär. En- 1. i regel flerfröig frukt med
köttig vägg. Fruktköttet bildas i allm. av
fruktväggen men kan uppstå ur fröskalen
1. ur saftfyllda hår i fruktens inre. B.
kallas i vanligt språkbruk även många
skenfrukter, där den köttiga delen bildas av
blombottnen 1. blombladen (t. ex. smultron,
mullbär). Jfr Stenfrukt,
Skenfrukt!
Bära 1. b j ä r a. I folktron ett
trollväsen, vanl. i form av ett nystan men även
liknande ett djur (»trollhare»). B. voro
häxornas tjänande andar men kunde på
magisk väg tillverkas och ägas av
människor och drogo då i likhet med tomten
nyttigheter till huset.
Bärbo. Socken i Södermanlands län
(Jön-åkers härad). 665 inv. (1931).
Bäreberg. Socken i Skaraborgs län (Viste
härad). 755 inv. (1931).
Bärfendal. Socken i Göteborgs och Bohus
län (Sotenäs härad). 522 inv. (1931).
Bärfisar. Se Sköldskinnbaggar!
Bäring. Kompassriktning till 1. från ett
föremål, särskilt riktningen till ett fartyg.
Bärnsten (lågt. ber nen = bränna,
smälta). Harts av utdöda barrträd, som
anträffas i jorden. B. är vanl. gul, ngn gång röd
eller brun, ofta genomskinlig. Den blir vid
gnidning negativt elektrisk, och av dess
grek, namn, e’lektron, anses ordet
elektricitet ha uppkommit. De viktigaste
fyndorterna ligga på östersjökusten mellan
Ku-risches Haff och Frisches Haff (i den s. k.
»blå jorden»), och b. är där föremål för
ordnad gruvdrift. En del fås även ur havet
därutanför. B. är känd sedan urminnes
tider, och föremål därav anträffas ofta i
stenåldersgravar. Det användes numera till
prydnadsföremål, pipmunstycken 0. d. samt
för framställning av bärnstenssyra m. m.
B. härstammar från senare delen av
tertiärtiden, och de i densamma inneslutna
fossilen lämna viktiga bidrag till vår
kännedom om denna tids djur- och växtvärld.
— Bärnstenssyra, organisk
tvåba-sisk syra av formeln C2H4 . (COOH)2,
som förekommer i bärnsten och kan
erhållas därur genom torrdestillation. Den
förekommer även i många växter, t. ex.
rönnbär. Bärnstenssyra är ett fast,
kristalli-niskt ämne, och dess smältpunkt är +
182°. Den är lättlöslig i varmt, svårlöslig
i kallt vatten. Salterna kallas succinat.
Bärsmässa. Se Bärtelsmässa!
Bärsärk (isl. ber = björn och serkr =
skjorta). Bet. egentl. en kämpe klädd i
björnskinn. I den fn. sagan namn på en
kämpe, som kunde försätta sig i ett
tillstånd av ursinne, varunder hans
kroppsstyrka ökades.
Bärtelsmässa 1. bärsmässa (av
Bar-tolomeusmässa). Folklig benämning på
Sankt Bartolomeus’ dag, den 24 aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
