Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människoraser - Mäntyluoto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4547
Mä’ntyluoto—Märta.
4548
brakycefalerna») förekomma spridda i
Skandinavien, Nord-Tyskland, Holland m.
fl. länder. Jfr östbaltisk ras!
De viktigaste förhistoriska
människoraserna i Europa äro:
Hei-delberg-människan, Neandertalrasen,
Cro-Magnon-rasen, Aurignac (Brunn)-rasen och
Grenelle (Furfooz)-rasen. — Jfr
Människan! Se även Ras! (En Raskarta
över Europa ingår i Band IV, sp. 1872).
Litt.: Kraitschek-Krauss: Raskunskap
(1925). H. Gunther: Europas raser (1925).
R. Nordenstreng: Europas människoraser
och folkslag (1926). H. Lundborg: Svensk
raskunskap (1927).
Mä’ntyluoto. Uthamn till Björneborg i s.
v. Finland på en udde vid Bottniska viken
och med järnvägsförbindelse. Under
världskriget var trafiken över M. mycket
betydande.
Mär. Se M a i r e!
Märg. 1. Benmärg. Den mjuka
substansen inuti benen. Man särskiljer röd
och gul benmärg. Den förra, som finnes i
alla platta ben samt i ledändarna
{epify’-serna) av de långa rörbenen, är uppbyggd
av en mycket blodkär Isrik bindväv, i vars
maskor ligga röda och vita blodkroppar i
olika utvecklingsstadier. Här nybildas
nämligen de röda blodkropparna och de flesta
vita (de flerkärniga leukoc y’t e
r-n a). Den gula benmärgen, som finnes i de
långa rörbenens mellersta del — skaftet el.
diafy’sen—utgöres av fettväv, som
emellertid då så kräves t. ex. vid stark
blodförlust, kan övergå i röd, blodbildande m.
Hos foster och mycket unga individer är
all benmärg röd. 2. Se Ryggmärg! 3.
Den innersta delen av en stam. M. består
av tunnväggiga parenkymceller och är
lösare än stammens övriga delar. Jfr
Märgstrålar!
Märgel. Jord- el. bergart, som innehåller
kalk (el. dolomit) jämte lera el. sand.
Märgstrålar. Skiv- el. bandlika lager av
tunnväggiga parenkymceller, som utgå från
märgen av en stam och underhålla
förbindelsen mellan dess inre och yttre delar.
Märke. Se Pistill!
Märldjur (Amphi’poda) el. A m f i p
o’-d e r. En ordning Kräftdjur med
från sidorna sammantryckt kropp, 7 par
gångfötter på framkroppen, 3 par
simfötter och 3 par hoppfötter på bakkroppen.
På insidan av gångfötterna sitta
bladfor-miga gälar, mellan vilka hos honan finnes
en kammare för äggen. M. leva i både sött
och salt vatten. Den mest bekanta arten
är Tångloppan (Ga’mmarus pu’lex),
som är mycket vanlig i sötvatten under
stenar o. dyl.
Märr. Se H ä s t!
Märs (boll. mers). En utbyggd plattform
å masterna på större segelfartyg.
Märssegelskonert. M. (b r i g a n t i’n)
går i dagligt tal under benämningen s k o-
MÄRSSEGELSKONERT.
n a r e och är ett tVamastat segelfartyg med
»fullrigg» på den förliga el. fockmasten,
vilken består av tre delar: undermast,
märsstång och bramstång. Aktre masten
har endast en stång
gel: på fockmasten:
märssegel,
bramse-gel och röjel, på
stormasten:
storsegel och
gaffeltoppsegel. Förseglen äro
tre el. fyra.
Märta Sofia
Lovisa
Dagmar Thyra, f.
1901. Norges
kronprinsessa, dotter till
prins Carl, hertig
och saknar märs.
Se-fock, undre och övre
KRONPRINSESSAN
MÄRTA. Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
