Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norfolk - Norfolkgran - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4709
Norfolk—Norge.
4710
Norfolk [nå’fok], 1. Grevsk. i ö.
England. 2. Stad i ö. U. S. A. (Virginia), vid
Chesapeakeviken, viktig exporthamn och
kolstation. 130 000 inv. (1930).
Norfolkgran. Namn på den i kruka ofta
odlade Arauca’ria exce’lsa.
Norge. Konungariket N. omfattar v. och
n. sluttningarna av Skandinaviska halvön,
gränsar till Sverige och Finland samt
upptar en yta av 324 000 kvkm. Utanför
Skandinaviska halvön höra till N. ögruppen
Spetsbergen samt de isolerade öarna
Björnön och Jan M ay e n. Om dessa
öar inräknas, har N. en yta av 389 000
kvkm.
Kust. N:s kust är i hela sin
utsträckning en skärgårds- och fjordkust.
Någorlunda stora kustslätter finnas endast i s.
v. (Jsederen). På västsidan når skärgården
på vissa sträckor en bredd av omkr. 40
km. Fjordarna tränga på denna kust djupt
in i landet. Först omkr. 150 km från land
börjar här kontinentalsockelns branta
sluttning mot havsdjupen.
Allm. geologisk och
geografisk byggnad. N. tillhör n. v.
Europas urbergsområde, Fennoskandia.
Fjällkedjan är uppbyggd av bergarter,
tillhörande sevegruppen och den siluriska
formationen samt av yngre eruptiva
bergarter. Landets geografiska
karaktärsområ-den äro s t r a n d f 1 a t e n (d. v. s. det
smala låglandsområdet vid fjordarna på
västkusten), fjällvidderna och
dalbygderna. Strandflaten består av
låglänta strandpartier och öar och är
särskilt utbildad på Västlandet. Den når en
bredd av upp till 50 km, är till stora
delar odlad och karakteriseras av
fiskeläges-bebyggelse. Vid dess inre kant höja sig
vidderna, som utgöras av vidsträckta
fjällplatåer, avbrutna av stundom brant
stigande toppar. De mest bekanta
fjällvidderna äro Hardangervidden samt
Jotun-heimens och Dovres vidder. N: s högsta
f jälltoppar äro Galdhöpiggen (2 468 m. ö.
h.) och Glittertind. Vidderna äro på högre
områden täckta av stora jöklar, såsom
Jostedalsbräen och Folgefonnen, samt
fårade av djupa fjord- och floddalar.
Fjällens höjd avtar mot norr; Finmarkens
fjäll nå endast omkr. 1 300 m. ö. h. I
stället nå glaciärerna i n. N. stundom ända
ned till havsytan. Vidderna utgöra i
huvudsak obebyggd ödemark. Dalbygderna äro
dels fjorddalar, dels älvdalar. De förra
upptaga landets randzon, de senare
inlandet, särskilt dess s. och s. ö. del, och äro
jämte strandflaten landets tätast
befolkade områden. Större insjöar (Mjösen,
Fämun) och betydligare älvar (Glommen,
Try-silelven) finnas endast i s. ö. N.
Fjälllandets öst- och sydsidor sänka sig här i
långa sluttningar. N:s sydöstliga älvar
äro därför rikare på forsar än på fall,
under det att däremot den stora
nivåskillnaden mellan havet och de brant stigande
viddernas västrand har skänkt v. N. en
vattenfallszon vid fjordarnas inre, vilken
i huvudsak är parallell med kustlinjen.
Klimat. Västkusten har havsklimat,
det sydöstliga inlandet fastlandsklimat.
Hela kusten är isfri. Nederbörden är
riklig, särskilt vid västkusten, där
regnmängder på över 2 000 mm ej äro ovanliga,
östlandet befinner sig till följd av fjällandets
höjd i »regnskugga» och kan uppvisa ända
till ökenartad nederbördsfattigdom på vissa
områden (n. Gudbrandsdalen). Här har
också konstbevattning blivit nödvändig.
Växt- och djurvärld. Västlandets
fjorddalar, östlandets älvdalar och lågland
samt området vid Trondheimsfjorden ha
tämligen riklig vegetation, på Västlandet
präglad av ljunghed och frodig lövskog. På
östlandet och i Tröndelagen finnas N:s
största barrskogsområden. Fjällfloran är
förhärskande på vidderna; Dovres
utomordentligt rika fjällvegetation är på stora
områden fridlyst. Djurvärlden liknar
Sveriges. Dock ha i Norge bäver och vildren
aldrig fullständigt utrotats.
Befolkningen är bl. Europas
enhetligaste och utgöres till alldeles
övervägande del av norrmän. I landets n. delar bo
finnar och lappar, tillsammans omfattande
ej fullt 1 % av befolkningen. I städer och
stadsliknande samhällen bo omkr. 2/5 av
befolkningen. 2 809 000 inv. (1931).
Näringar. N:s huvudnäring är
åkerbruk med boskapsskötsel, upptagande 3 «/0
av ytinnehållet och sysselsättande 33 % av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
