Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det belopp, hvarmed värderingssumman öfversteg skalden, och
detta behållande af panten ansågs ingalunda som något köp af
densamma. Detta var landslagens ståndpunkt i ämnet, och att
densamma icke var öfvergifven i 1734 års lag, framgår af J. B.
1: 1, söm bland de laga fången vid sidan af köp uttryckligen
nämner pant, om den lagligen pantsatt och förstånden är, och
sålunda icke kan inbegripa detta senare sätt att förvärfva
egan-derätt under begreppet köp.
Dermed faller nu Schrevelii hela argumentation. Tedde
sig pantaftalet enligt rättsuppfattningen vid tiden närmast före
1734 års lag som ett aftal mellan borgenär och gäldenär,
enligt hvilket den förre skulle vara pligtig att i stället för
betalning i penningar efter värdering behålla den pant, han sjelf
förbehållit sig, är det ingenting egendomligt, att denna pligt
för panthafvaren äfven i den nya lagen kvarstod. Derutinnan
gjordes genom H. B. 10: 2 icke någon förändring i den förut
gällande rätten. Hvad som deremot var en nyhet, var att
panthafvaren nu ej längre hade rätt att fordra, att
värderingssumman skulle vara det enda bestämmande för förhållandet
mellan honom och gäldenären. Denne tillerkändes nu rätt att
påyrka pantens försäljning såsom ett led i förfarandet. Erhölls
då mindre än värderingssumman, måste han finna sig i att
panthafvaren för sin fordran endast ansågs godtgjord intill
köpeskillingens belopp, men härför hade han sig sjelf att skylla,
då han genom sitt eget yrkande framkallat försäljningen. Denna
skedde sålunda på gäldenärens risk. A andra sidan kunde han
genom att påyrka försäljning vinna, att det belopp, hvarmed
köpeskillingen möjligen öfversteg värderingssumman kom honom
till godo, vare sig kontant eller genom afräkning på skulden.
Deraf är en naturlig följd, att endast i de fall, då egaren
hoppades, att panten skulle betinga ett högre pris än det, hvartill
den var värderad, det låg i hans intresse att framkalla
försäljning. Ansåg han den i sjelfva verket mindre värd, hade han
naturligen all anledning att låta den efter värderingen behållas
af borgenären, som då, om han ville sälja den, sjelf drabbades
af en förlust, till beloppet lika med skilnaden mellan
värderingssumman och köpeskillingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
