Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner kunna deremot icke anses de i Lagen ang. sjöfynd d. 12
Juni 1891 §§ 1 och 2 omnämda fallen, ty auktionens syfte är
här ingalunda att förskaffa den, som gjort fyndet, den honom
tillkommande bergarelönen, utan densamma beror antingen på
olämpligheten att föra sjelfva de bergade föremålen hit till
landet eller på fara för försämring af dem. Det belopp, som genom
försäljningen inflyter, tillkommer sålunda här icke borgenären
(bergaren), utan träder endast i stället för det försålda och
tillfaller endast under samma förutsättningar och efter lika lång tid,
som om försäljning aldrig hade skett, den, som bergat, eller efter
afdrag af bergarelönen kronanl. I Sjölagen omnämnas ock fall,
i hvilka försäljning af egendom å offentlig auktion kan ske, utan
att egarens samtycke i det speciela fallet är erforderligt; så § 50
ang. försäljning af fartyg, § 57 ang. försäljning af last, men
dessa fall böra rätteligen anses såsom beroende på en af
särskilda förhållanden i egarens intresse påkallad utvidgning af
b^fälhafvarens befogenhet, hvadan de äro att betrakta som
frivilliga, ehuru nödvändiga auktioner. De i Sjölagen §§ 157 och
173 omnämda fallen måste deremot anses som pantauktioner.
Hvad härefter panträtt i fast egendom beträffar, så kunna
vi härom fatta oss kortare, då auktion vid realiserande af en
sådan rätt hvarken enligt äldre eller nyare lagstiftning haft
samma betydelse som i fråga om lös egendom. Enligt vår äldre
rätt rådde väsentligen samma grundsatser angående realisation
af panträtt, vare sig den häftade å lös eller fast egendom.
Pant-hafvaren blef godtgjord för sin fordran, derigenom att han blef
egare af den pantsatta fastigheten; någon försäljning deraf såsom
ett led i förfarandet ifrågakom icke. Bland våra gamla lagar är,
frånsedt Visby stadslag, Magnus Erikssons stadslag 2 den enda,
som omnämner försäljning af pantsatt fastighet. Af samma
skäl, som ofvan anförts i fråga om panträtt i lös egendom, anse
vi emellertid, att man icke endast på den grund, att försäljning
här omnämnes, är berättigad att antaga, att ett system för * *
1 Jfr. Nellemann s. 7 not 1.
* M. E. StL. J. B. 1 § 1 »ok then pæningha a lænte, löse til sin,
æn han thet ægha wil, epte fira godha manna mæthzordhum, thwe a hwars
thera wægna, eller bort sæli som thet ær wært»; jfr. Schlyters edition af
nämda lag s. 105 not 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
