Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
fordna Riddaråldren, på engång sin gemåls hela sällhet och for
hvarje Preussare den personliga bilden af qvinlighetens högsta
tjusning och behag. Så beskrifs hon af alla, som sett och
känt henne, med en mun, och jag begriper ej annat än att
denna vox populi, som ännu sex år efter hennes död är
densamma, här tolkar en sannfärdig vox Dei tillika. De
nedriga rykten, som Napoleon och hans satelliter ganska
oridderligt läto utsprida för att hämna sig på hennes hat och förakt,
bjödo förgäfves till att fläcka den glänsande snön af hennes
ära. I sällskap med Generalskan Helvig och Baron
D’Albe-dyhll, som blott en kort tid i Berlin uppehöll sig, besökte
jag på en vacker Juli-eftermiddag den enkla grekiska
grafbygg-nad, som förvarar hennes jordiska qvarlefvor och formen af
deras lefvande fullkomlighet. I skuggan af Nordens cypresser,
mellan blomstermattor af troget vårdade förgät-mig-ej, höjer sig
det lilla dödstemplet, i hvilket ännu den sörjande Konungen
hvarje år ensam innesluter sig för att fira årsdagen af hennes
forlust. Ett slags allrahelgaste öppnar sig och visar det
mä-stareverk, hvarmed den unge bildhuggaren Rauch, af ringa
härkomst, uppvuxen i hennes tjenst och först af henne med
uppmuntran bemärkt i sin omotståndliga böjelse för konsten,
förevigat i marmor den sista tacksägelsen till sin välgörarinna
och kanske till sin konstkärleks första ideaL Den sköna
drottningen, i mer än kroppsstorlek, sofver på en hvilobädd, i den
ledigaste och täckaste ställning, liksom hängjuten i en lycklig
slummer; glad, nästan barnslig oskuld blandas i hennes
anletsdrag med ett stilla majestät; det lätta täcket, den veka
linne-behöljningen smyga sig kyskt omkring hvarje omedvetet behag,
och falla ned ifrån bädden i mångfaldiga, lika okonstlade som
konstrika fållar; de äro arbetade med en sådan finhet, en så
len smidighet, att man blott genom vidrörning kan öfvertyga
sig att man ser marmor. Omkring den sofvande Befriade stå,
i rummets hörn, höga och med sinnrika symboler smyckade
– marmor-candelabrar af Friedrich Tieck; en värdig broder af
skalden och nu, tillsammans med Rauch, vistande i Carrara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
