Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
donna-gloria. Då hon så midt i denna glans gjorde emot oss
en vänlig och glad nigning, ropade barnen högt af glädje, och
den äldste sonen, som har långa guldgula hår och ser ut som
en liten Hermann, skrek: «Schöne Mutter! Blanke
Lichter!» en känsla, som vi alla ovilkorligt delade. Nu kom hon
emot oss, och Schelling presenterade mig för henne; helt
hjertligt fattade hon mig vid handen och förde mig till min skänk,
med de orden: «Lassen Sie ja mich auch in Ihrer
Erinnerung leben!» Schelling sjelf fick en prydlig mugg eller
thékäril med fat, och derpå måladt en treväpling (klöfverblad,
deras 3 barn); hennes verser till sin man voro, som billigt, de
vidlyftigaste och verkligen äfven poetiskt vackra. Den äldsta sonen,
om hvilken jag nämnt, fick en gyldne hjelm och en liten
sabel, och spatserade stolt hela qvällen omkring i denna
rustning; nu, med hjelmen på det långa fladdrande guldhåret, och
för öfrigt klädd i en skarlakansröd fotsid kolt, fullkomligt
blifven en liten Arminius. Jag såg på Schelling, han förstod mig
och tryckte min hand; hela aftonen vandrade han upp och ner
i rummet, sade nästan intet ord, men såg oändligen
vänskaps-fullt på alla menniskor och hade oupphörliga glädjetårar i sina
ögon. — Andra dagen skickade jag Fru v. Schelling till tack
Bamhets-tecken några stanser, hvilka haft den lyckan att göra
både henne och hennes man, som det synes, fullkomligen öf
vertygade om vidden af min tillgifvenhet för dem båda. —
Jag sade, att Schelling i sitt yttre väsende har något
Napo-leons-likt; hans manér att conversera har en pregel af det egna
omedelbara, lakoniska, stenskrift-lika och på spiken träffande,
som enligt berättelse utmärkte de bättre af denne eröfrares
samtal; naturligtvis, då för öfrigt skillnaden i tendens och
principer emellan dem är total och absolut, kan denna likhet
icke sträcka sig längre än till en viss färgton i blotta
mané-ret, hvilken sannolikt alla män af antik styl äga gemensam
med hvarandra. Denna färgton är likväl hos Schelling, hvad
den icke alltid hos Napoleon var, alltjemt beledsagad af klar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
