Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
den sidan om hufvudgärden står en qvinna något lutad öfver
henne och aftorkar henne dödssvetten; på den högra sitter en
munk och håller framför henne monstransen. Bakom denna
figur står Pirkhaimers ädla gestalt; man ser hans profil,
stämplad af den djupaste smärta, och han torkar sig i ögonen med
en näsduk. Något framom den sittande munken, egentligen
midt framför sängen, knäböjer en annan munk med en
uppslagen bönbok. Vid sängändan känner en qvinna under täcket
på hennes fötter, som sannolikt redan begynna kallna — denna
och gruppen af de öfriga framstående är förträffligt målad.
Bland qvinnorna är en isynnerhet skön, förmodligen en dotter
af den döende. En annan är Pirkhaimers syster, nunna i ett
St. Clara-kloster. De enkla här begagnade hufvudfärgerna, rödt,
hvitt och svart (de tvenne senare tillhöra, som bekant, sorgen)
äro mästerligt anordnade; det hela är visserligen i sitt slag
ett af Diirers fullkomligaste arbeten. — Ofvanföre, högst upp
på taflan, står med gyldne bokstäfver följande af den store
Pirkhaimer sjelf författade elogium: Mulieri incomparabili
Conjugique Charæ Crescentiæ Meæ Bilibaldus
Pirck-haimer Maritus, quem numquam nisi morte suå
tur-bavit, Monumentum posuL Längre ner: Migravit ex
ærumni8 in Dominica XVI Kal. Junii Anno salutis
nostræ 1 5 04. — Åsynen af en dylik skilsmessa mellan ett
par till ett förenade väsenden har för mig alltid någonting
mera afunds- än beklagansvärde Den efterlefvande kan
åtminstone säga, liksom Schillers Thekla:
«Ich habe gelebt und geliebet» —
och då[ en beständigare sällhet vanligtvis icke skänkes på
jorden, så förtjenar tills vidare denna åminnelse, detta medvetande
att köpas med några års, årstiondens, ja med en half lifstids
qvaL Borde man ej snarare beklaga dem, som tillryggalägga
en utvärtes löpbana med ett hjerta, som oupphörligt sofver och
som således, med undantag af några oroliga drömmar, för
ingen smärta är tillgängligt, men också för ingen glädje?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
