Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Den 11 dennes, kL 5 e. m. höllo vi vårt intåg genom
Porta del Popolo, utför den långa, präktiga, men temligen
smala Yia Flaminia; dock utan allt triumphatoriskt prål,
såvida man ej dit får räkna gapandet af en hop sysslolösa
menniskor. Utmattade, som vi voro, af hetta och nattvak,
dammiga och orakade, sågo vi snarare ut såsom fångna barbarer,
dem en bakpå vagnen uppstigen påflig soldat förde genom
halfva staden till Doganan (tullhuset) i triumf. Föröfrigt hade
vi ej skäl att beklaga oss öfver de hjeltar, som bevaka Bornas
portar. De voro utmärkt höfliga och medgörliga. Sådan är
ock hela romerska polisens charakter. Piazza del Popolo,
det rymliga torget straxt innanför porten, är ett icke illa
passande foretal till hvad man i Rom väntar sig. Midt på
platsen en blänkande springbrunn och en ofantlig obelisk af röd
granit med hieroglyphiska trollfigurer; till venster det vänligt
sluttande Monte Pincio, der nyanlagda vägar och gångar
leda upp till höjden af Sallustii och Luculli trädgårdar, en
höjd som nu åter, smakfullt planterad, blifvit skänkt åt
Romarfolkets gemensamma nöje; ändtligen, framtill, utsigten af
trenne ansenliga, från hvarandra sig solfjäderlikt utgrenande
gator, bland hvilka den mellersta rakt framåt genomskär den
lifligaste delen af Rom, och sträcker ut i ett ogenomskådligt
fjerran sin brokiga ström af hvimlande rörelse, mellan en
oräknelighet af kyrkor och furstliga palatser! Denna är den fordna
Flaminiska, den i sednare tidsåldrar så vidtberyktade Corso:
dess mynning omfattas af heliga portvaktarinnor, tvenne vackra,
med coupoler och korinthiska portaler likbyggda kyrkor *); om
hvilka man dock torde få påstå, att deras nyromerska stil är
mera täck än majestätisk. Likväl är det från en helt annan
riktning, som infarten i denna stad genast öfverväldigar
främlingens själ med det fulla intrycket af Roms egentliga
herrlighet. Tyvärr är denna riktning den rakt motsatta, den sydliga,
åt Neapel till, och således väl nästan aldrig den, från hvilken
*) S. Maria di Monte Santo och S. Maria de’ Miracoli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
