Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
ter, sallat, prosciutto och salami. De förnämare sutto på
flätade stolar utanför stadens prydligaste caffehus, och slukade
med hänryckning det ena isglaset efter det andra. Näppligen
behöfs det tillägg, att i hela den stora folkhopen allt tillgick
anständigt och stilla. Italienaren är af naturen så måttlig,
eller så lyckligen physiskt danad och omgifven, att en drucken
menniska i detta land skattas för en lika stor, som skändlig
sällsamhet. Derföre äro ej här, liksom i Norden, skoj och
slagsmål väsendtliga beståndsdelar af folklustbarheter. Med en vida
mindre vårdad moralisk och religiös uppfostran, än vår
allmoges, har den italienska en instinkt för hofsamhet, skick,
skönhet, som i många stycken ersätter den. Vi, såsom Svenskar,
måste i detta fall (liksom i flera) trösta oss med den utsigt, att
småningom, genom immerfort kraftfullare och i det allmänna
lefvernet verksamt ingripande grundsatser, lagar, sedliga,
vetenskapliga, politiska och poetiska bemödanden, kunna eröfra oss
en jemnvigt mot de håfvor, dem naturen så ymnigt slösat på
Söderns innevånare, och hvilka de visserligen föga benyttja till
framskridande i mensklig förädling. Men hvilka öden än
hädanefter denna Naturs barn må undergå, synes, hvad deras
religion angår, alternativet för alltid vara ställdt mellan ingen,
eller en i viss måtto polytheistisk. De, som nu vilja reformera
Italien, utan att bättre förstå sitt folk än någonting annat,
hafva hunnit till förstnämnda ståndpunkten; men skola just
derför aldrig kunna lyckas, eller åtminstone aldrig frambringa
något beståndande. Tills vidare dyrka dessa bygders harmlösa
menniskor Christendomens Gud; men på sitt vis. De tro, att
han gerna ser sina Heliga ihågkommas med festlig vördnad;
de erkänna hans närvarelse, men icke med djup tystnad och
melancholisk värdighet, utan med jublande fröjd; de prisa
honom, liksom foglarne under himmelen, med sång och lekar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
