Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
kyrkans altar-beskyddande Marie-bild bevittnar en öfverdådig
riddersmans «»gudaktighet och straff, till varnagel att Gud icke
ohänraadt låter sin moder gäckas. En fräck krigsbuss fick
nemligen, för ett par hundra år se’n, det infallet att under full
gudstjenst rida in i kyrkan och midt åt den Hel. Jungfruns
hjerta afskjuta en pistol (man ser dock att han ej syftade
rigtigt, då kulan sitter i det högra bröstet). Efter skottet
öfver-foll honom likväl en häftig oro, han jagade utåt öfver platsen
med sin sporrade häst, men var knappt hunnen ett par
böss-skott från kyrkan, förrän en ljungeld kom ner ur den klara
himlen, der föröfrigt hvarken förut eller efteråt på den dagen
något thordön hördes, och med ett förfärligt skräll sträckte
brottslingen död till jorden. Magistraten lät kulan sitta qvar
och förgylla henne, till åminnelse af denna märkvärdiga
händelse. Den andra historien behagade mig ännu mer. En
Svensk General hade under tretti-åra-kriget, då efter Gustaf
Adolfs frånfälle Svenskarne stundom foro fram temligen
bestialiskt, inqvarterat sig i Troppau och ålagt stadens borgerskap
en gruflig brandskatt, som vida öfversteg stadens tillgångar,
och inom tre dagars förlopp skulle vara erlagd; annars ville
han låta sitt manskap efter egfit godtfinnande göra sig
skadeslöst. Sedan man sett, att inga böner och föreställningar kunde
mildra Generalens hårda sinne, vidtog man de olyckligas sista
utväg, att anropa himmelskt bistånd; hela menigheten
församlade sig i kyrkan, män och qvinnor, gamla och späda, med
Magistraten i spetsen; de lågo från morgonen till aftonen på
knä, refvo sina hår, greto och bådo Maria hos sin gemål och
son anmäla deras nöd. Så fortforo de jemväl andra dagen,
tills sent inpå natten; då Generalen, sora bodde i ett intill
kyrkan nära beläget hus, och dittills med sina officerare gjort sig
lustig öfver de arma narrarnes tydligt öfver kyrkogården
skallande bön och sång, ändtligen fann sig besvärad af
grannskapet, samt lät ett detachement soldater drifva dera ur kyrkan,
med antydan att han ville sofva, och att de ju kunde sc huru
litet Maria förmådde hjelpa dem eller Gud brydde sig om dem;
Atterbom. II Afd. 1. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
