Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Till Grefvinnan "
Åibo (i Östergötland) d. 2 Sept. 1819.
Min nådigaste Fra Grefvinna! — Emottog härmed den första helsningea
från en på Sveriges jord nyss återkommen vandringsman, som ingenting
innerligare önskar och hoppas, än att hcns Svenska vänner bibehålla för
honom oförändrad hela deras fordna godhet. Jag har vid samma tillfälle
den lyckan att få öfversända ett bref, som tvifvelsutan blir oändtligt
kär-kommet, då det är ifrån vår dyrbara Amalia. Tyvärr måste jag
till-lägga, — och sannolikt lär brefvets innehåll bära vittne derom, — att
hon nu befinner sig i en belägenhet, som längre än någonsin aflägsnar
henne från det lugn och den sinnesfrid, som hon så väl behöfver. Om
ej denna sakernas ställning snart förändrar sig, så få vi efter allt
menskligt utseende ej länge behålla henne qvar i denna verlden.
Den 10 Augusti lemnade jag Berlin i sällskap med en ung magister
Tersmeden, sedan jag med honom tillbragt de sista dagarne af föregående
vecka i Potsdam. Ehuru Fredrik aldrig synnerligen varit min hjelte, kunde
jag dock ej utan rörelse betrakta de minnen, som här öfverallt tala om
hans verksamma tillval eise. I ett ensligt grafrum, under predikstolen i
Slottskyrkan, står hans simpla kista ett par steg ifrån hans fars; de
fiendtliga skuggorna, i fall de skalle vilja språka med hvarandra vid
midnatts-stunden, hafva nu ägt tillräcklig tid att försona sig. Vägen mellan
Berlin och Stralsund är i det hela ofantligt ledsam. Vid Anklam, strax inom
den fordna Svenska gränsen, boija pil-alleerna, som charakterisera Sveriges
större landsvägar. Svenska vanor, skick och minnen äro i Pommern
rot-fastade på mångfaldigt vis, och folket är högst misanöjdt öfver söndringen
från Sverige. Mig försätter icke heller detta bortskänkande af en rik och
trogen provins, som förvärfvades under Sveriges ärofulla dagar, i det
bästa lynne, så ofta jag tänker derpå. Den 12 om aftonen kom jag till
Greifswald, der jag hos en Professor Florello, Thorilds måg, såg första
gången de tvenne Poetiska Kalendrar som blifvit utgifna under min
frånvaro, och icke utan förundran, att den sista är dedicerad till mig, ehuru
mitt namn fortfar att stå på titelbladet såsom utgifvare. Thorild ligger
begrafven ett litet stycke från Greifswald på en landskyrkogård. Mot
mig synes Fortuna vilja bli huldare än mot honom. Den 13 vid
middagstiden kom jag till Stralsund, och fick händelsevis på samma värds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
