Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triewald och Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Nord’ska Sappho, Brenner»), och att qvickheten ofta är ganska
plump (såsom framförallt i den cyniska, men onekligt lustbara,
burlesken «emot våra dumma poeter»). Det uppseende och
bifall, som Triewalds satiriska härnader vunno, under det den
bekrigade rimmarhopens föraktlighet var uppenbar, härledde sig
väl mestadels från sjelfva nyheten af en så skarpt afstickande
motsats till poetastrernes dåvarande gemensamma plägsed, att
ideligen, öfver glatta laget, lyckönska och lofprisa hvarandra.
Så till vida kunna ock dessa «tadle-qväden» anses för
inledningen till den vittra granskning, hvars begynnelse inom
Sveriges litteratur, om än matt och blekt, alltifrån denna tidpunkt
uppgrydde. Öfverhufvud måste sägas, att med Triewald
började — åtminstone på något bestämdare vis — den rigtning,
som Sveriges vitterhet sedermera, under nästan ett århundrade,
bibehöll. Liksom i Tyskland en fransyskt fostrad
nykterhets-och korrekthets-reaktion följde omedelbart på den
Lohenstein-ska berusningen: så äfven här. Dock var den hos Triewald
ännu fördragsam och synkretistisk. Han nämner bland dem,
som han erkänner för skalder, jemväl Dahlstjerna; ja, öppnar
sina egna «Lärespån uti Svenska Skaldekonsten»*) med ett «till
en del utur Lohensteins Hyacinther verteradt» läroqväde om
«Hof-lefvernets fåfänga och Land-lefvernets rosamhet».
Men om ock de första begynnelserna till en vitterhet, som
åsyftar att vara Svensk, visserligen förefinnas redan långt
bortom Olof von Dalin**): så vore likväl fåfängt, att före hans
framträdande uppspåra någon motsvarighet till det egentliga
begreppet af vitter granskning. Triewald upplefde detta
framträdande. Han läste så väl tidskriften «Argus», som de öfriga
af Dalins äldsta skrifter, med synnerligt nöje. I sjelfva verket
voro de själsförvandter; Dalin erkände honom för sin föregån-
*) Utgifna tillsammans af Salvius, Stockholm 1756.
•*) Född i Winbergs prestgård i Halland d. 29 Augusti 1708. Kongl,
bibliothekane 1737; kronprins Gustafs informator 1751—56; adlad 1751;
kancelli-råd 1753; riks-historiograf 1755; hofkaneeller 1763; död på
Drottningholm d. 12 Aug. s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
