- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
62

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

Alltsom han dygdig är, blir det pl dygder rikt;

Som hufvud, sä är kropp; ett folk är kungen likt.

Mot honom bor hans folk i laglig makt uppväga,

Men ock mot folket han en rättvis fasthet äga;

Ar kongen alltfor mild, och folket alltför hårdt,

Så blir, med min förlust, snart bägges öde svårt

Ett folk ger kungen makt, sin pligt att myndigt göra;

Ett folk bör gilla lag; men kungen den utföra.

Att äska lagens bot, hvar undersåt är fri;

Men all verkställighet bör eneväldig bli.

Ej bör ett folk sig in i kungens styrsel blanda,

Om kroppen drifvas skall af enig, myndig anda;

Ej bör ock af en kung* försummas laglig makt,

Om hans betjening ej skall mötas med förakt.

Då kan den kunglighet i lagens grund sig rota,

Som svigtar ej, när knorr och sjelfsvålds-stormar hota;

Sin höghet har då kung, sin myndighet ett råd;

An ger han dunderslag, än blänker han i nåd. f

I tillagda förmaningar, huru ett fritt folk skall så inrätta sig,
att enighet, rätt, dygd, sann ära, hushållsvett, handel och slöjd,
åkerbruk och fria konster må i dess samhälle trifvas och
blomstra, fortfar gudinnan att sammansmälta frihetens och
kunglighetens fordringar. Plötsligen afslutas poemet dermed, att
himlen (rupptänder sig» och kring den ännu åhörande Ulrika
ned-gjuter en «präktig klarhet», i hvilken hon, efter några afskedsord
till Gudinnan och Svea, «mer och mer försvinner, lyftad i
strålar högt öfver stjernors hvalf», till den herrlighetens boning, der

Hon svenska hjeltar ser och sina värda fäder;

under det Svea, i sin sorg, faller till jorden och knäböjer.

Man måste visserligen hålla med Leopold om detta verk,
fordom ansedt för ett poême êpique, att dess plan är lika
litet episk, som dess utförande. Det liknar så till vida
Stjernhjelms didaktiska epos, att det är en blandning af hjeltedikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:23:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/3-3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free