- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
74

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

väldets språk, men nyttjande bägge blott till medel, omsider
gäckades af sin egen talekonst och öfverflyglades af bägges
verkliga innehåll. Tessinska parad-väsendet hade en sida, der
det var åtkomligt för den färdighet att förlöjliga, hvari Dalin
var en — icke alltid om medlen och sättet nogräknad —
mästare. Troligtvis blef denna sida, der den catonske senatorn
sjelfparodierade sig genom den augustiske hofmännen, icke
sparad. Kunde han förskaffa dem, som genom Tessins öfriga
sidor bringats till harm och tårar, åtminstone skrattets hämnd:
så tyckte han sig förmodligen dermed göra långt mera godt,
än ondt.

Dalin ägde i rikt mått löjets gåfva. Han hade den
likhet med Stjernhjelm, att i sin själ förena mycket allvar och
mycket lättsinne; olikheten var, att hos Dalin flödade det
senare vida oftare öfver de tillbörliga gränsorna. När han då
allt för långt hänfördes af sin skämtlust, öfvergaf honom hans
slughet aldrig. I samma stigande mån, som hofvet fann sin
belägenhet melancholisk, blef Dalins qvickhet fyndig på
munterheter. Han ansåg sig skyldig att för detta hof bli allt i allo,
sedan det, på sätt och vis, hade blifvit allt för honom.
Uppenbart synes, att de senare åren af 1740-talet voro, i hvarje
hänseende, hans lefnads afgörande vändpunkt. Avazu-sällskapet hade
då (såsom det tyckes) upplöst sig, änskönt han fortfor att till
grefven Piper, och kanske ännu mer till grefvinnan, stå i en
hjertlig förbindelse; Gyllenborg var afsomnad*); sin sista
åminnelse-vers öfver Carl XH skref han 1748; efter prins Gustafs
födelse, som han helsade med lifligaste glädje, finner man
honom lika oafbrutet tolka hoppets känslor som tillföre
minnets, och blicka mot framtiden med utsigter, dem han
alltsedan fästade vid det nya konungahuset ensamt Bryggan mel-

*) Celsii åminnelse-tal öfver Gyllenborg såsom kanceller for Upsala
universitet, der Celsius då ännu var professor, har den märkvärdighet,
att vara det första, som vid dylikt tillfälle hållits på svensk prosa.
Flertalet af hans kolleger — berättas det — skall deröfver ha yttrat
synnerligt missnöje.

tf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free