Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Konung Carl XII:s dödsdag - 2. 1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans blod är rikets märg;
Hans nöd ur fara hjelper,
Hans sår blott helsa gör;
Han stiger, när han stjelper;
Han lefver, när han dör.
Dränk bäfvan uti Bälten,
Väck upp din tjusta [1] håg;
Betrakta fordna fälten,
Och dina heders-tåg!
Som lam vi vilje dyrka
Ulrikas ädla dar:
Men lejons mod och styrka
Bör verlden här se qvar.
Då, Sverige, låt uppblänka
Din fred i segrens drägt;
Då statt ej längre Enka;
Då skrif på grafven käckt:
«Här rostas väl en glafven,
Som var af blod så röd;
Men den är här begrafven,
Som aldrig blifver död».
I dag, för tjugu år, vår tid sin början tog:
Då, med vår gamla dygd, den store Hjelten dog.
Nu är han som en dröm. Hvem må det ej beveka,
Att på vårt Lejons graf en hop af Råttor [2] leka?
Ack, håll din efterverld, o Sverige, mera kär!
Ack himmel, hjelp ett folk, som sjelft sin ovän är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
