Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVI.
ÖDET.
1.
Ödet är min enda ro,
Som mig kan fran griller vända.
Jag kan sofva sött — och tro,
Hvad mig händer, skall mig hända:
Ara, bröd och mer dertill
Kommer, liksom ödet vill.
Mängen trälar: men, stor sak!
Jag vill sofva pä mitt öra:
Blir jag doktor eller vrak,
Skall det ej mitt sinne röra;
Ty jag flyr till ödets djup,
Och der tar jag mig en sup.
Ödet är mitt kära gull,
Som skall mina fel förgylla:
Om jag än mig dricker full,
Kan jag det p& ödet skylla;
Om jag blir af kärlek svag,
Skylls ock det pl ödets lag.
Gosse! sök dig opp en fru,
Som dig svarar «ja» pl stunden;
Lit pl ödet; tro man du,
Det förstar sin sak af grunden!
Men, om hon se’n kröner dig, —
Skyll pl ödet, ej pl mig.
Nog vet jag, hvad ödet är:
Ödet är en liten fälla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
