Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
På hjeltars ban, att leda söner fram?
Har lyckan trälar mera låga,
An de, som fostras 1 ditt dam?
Här, liksom i det följande, kastar han en blick på den lösliga
och flacka filanthropism, som då (i praktisk hänsyn) utgjorde
kärnan af dags-filosofernes vishet, och som från dem öfvergick
i arf till andra slika välmenare, ända ned till deras moderna
vederlikar. Sedan han derefter skildrat den sanne Vise, och
huru denne, verkande i en ljusrymd upphöjd ofvan jordens
dimmor, »hvilar i det lugn, som andras sällhet är», fortfar han:
Med en formäten flygt när jag hans kosa följer,
Af en gudomlig kraft jag tror mig äga del.
Jag frän ett bråddjup rycks, som du med blomster döljer,
Du, Ij öfve philosophi som smickrar mina fel.
Hur djerfs du dygdens lag förklaraP
Du orklöst vill; men han allena kan.
Han styrka har, att dygdig vara,
När du, af svaghet, blir — tyranni *)
De läsare, som älska en ode-lyftning af kanske mera rent
poetisk stämning, skola dock troligen föredraga lofqvädet till
naturen; äfven derföre, att inför en nogare skärskådning håller
naturens skönhet bättre stånd, än den antika republikanismens.
Se här några strofer:
Det, som vi kalla död, hvars ratta namn oss felar,
Ar ett och samma lif, som har sitt rum förbytt;
Ett ljus, som aldrig släcks, men ständigt sig fördelar
Att tända sig på nytt.
*) En hufvuddel af den nyaste tidens historia består endast i
bekräftelse af denna rads innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
