- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
128

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.128

officer, som hvarje halftimme visiterade posterna inne
i fångelset, störde aldrig våra samqväm, ty vår stolta
nedlåtenhet höll den lägre bevakningen på ett
aktningsfullt afstånd, och vi släckte våra lampor så sent eller
tidigt vi behagade.

Piporna — då en laglig persedel — tändes, kaffet
puttrade i kakelugnen. Humlan lät skära sina sparade
franska bröd i skifvor-och bjöd äfven den halfsofvande
kanariefågeln på en brödbit och en sockerbit innan
vi, sittande på våra sängar, togo plats kring
kaffebordet.

Då läsaren i utspisningsstaten ingenstädes sett
artikeln kaffe upptagen, och jag nyss sagt, att vi i
Humlans närvaro ej förtärde smugglade varor, 6å är det
nödvändigt att förklara kaffets tillvaro bland oss. Vid
jul- och påskhögtiderna erhöllo de fångar, hvilka voro
beklädda med "förtroendeuppdrag", tillåtelse att uttaga
hvardera 75 öre af sina besparingar; dessa penningar
användes till inköp af kaffe och socker. Men jag
bekänner uppriktigt, att om Humlan frågat oss, huru vi
kunde få denna qvantitet bönor och socker att räcka
från den ena högtiden till den andra, så hade vi
kommit i någon förlägenhet för svaret. Lyckligtvis frågade
han aldrig efter vår hushållning; hvad kaffet angick,
så visste han, att drycken var "laglig", och att det
hade samma egenskap som enkans oljekruka, tycktes
han ej förundra sig öfver; han "teg och drack" samt
bestod alltid kaffebrödet, som var en besparing från
hans middagar. Yår nye betjent — Båttans
efterträdare — dukade af bordet, herrarne intogo beqväma
ställningar i sängarne och jag den enda stolen vid
bordet, hvarest låg en stor bok, försedd med en vacker
titelvignett, en krans af rosor, ax och drufvor, hvari
den poetiska inskriptionen: "Blommor i öknen" stod
prentad med de konstrikaste bokstäfver — en egen
benämning på en samling fängelsehistorier, men vi hade
våra stunder af stor känslofullhet — och Finn började:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free