Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.158
men man var ej mån om att draga saken för domstol,
utan blefvo skrifvarne samt deras siste klient extra
judicielt bestraffade.
"Rymningar i mängd dels försöktes, dels utfördes,
och en dylik företogs af den så kallade "Spannridaren"
under rätt lustiga omständigheter. Ifrågavarande individ
hade verkligen varit spannridare hos en kunglig person
och var gift med ett utmärkt vackert fruntimmer i
Stockholm samt kände sig så lycklig, som Lazarus i
Abrahams sköt, ända tills en god vän, den hin skulle tagit,
hviskade något i hans öra om hans vackra hustru och
en kapten. Spannridaren gjorde precist så som män,
både i böcker och i verkligheten, göra vid liknande
tillfällen; han låtsade sig resa bort, men återvände efter
en kort stund, öppnade dörren till sin och hustruns
bostad med en hufvudnyckel. Hvad han der såg,
bringade honom i ett sådant raseri, att han fattade en pistol
och sigtade på — kaptenen, men pistolen klickade, och
herr kaptenen slapp undan med lifvet, och den
förälskade mannen förlät sin otrogna maka. Ännu kunde
allt blifvit bra, ty de lefde oberoende genom den
pension, som tillföll honom, då han utgick ur sin Ijenst,
men han måste snart erkänna, att hans tillgifvenhet
var förgäfves bortslösad på den lättsinniga och
sedeslösa hustrun. En gång väl kommen till denna åsigt,
slog han sig först på en förtviflad sorg, derefter på
dryckenskap och spel samt miste, i följd af sin dåliga
vandel, sin pension från hofstallet och blef så alldeles
utfattig. Arbeta hade han ej lärt, och då hans sista
penningar voro utgifna, stal han och blef straffad samt,
efter strafftidens slut, af brist på försvar dömd till
kronoarbetskåren.
"Han var ännu ej botad för sin kärlek till sin
ovärdiga hustru, utan talade ofta med mig om hennes stora
skönhet och ömma hjerta; hennes brottslighet hade han
glömt, eller tillskref han endast hennes förförare
skulden för densamma, samt var öfvertygad om, att hon
ändå höll mera af honom, som var hennes laglige make,
än af kaptenen och hans utsväfvande vänner och stall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
