- Project Runeberg -  Äventyr /
54

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hon vill skaffa sig ett plantage

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ringar. Jag visste, att om jag anlitade lagens hjälp,
vore jag ruinerad. Domarna voro bestuckna såväl
som alla andra. Men en sak gjorde jag. Midt i
nattens mörker gick jag till Ericsens bostad. Jag hade
samma revolver då som nu, och jag tvang honom att
ligga kvar i sin bädd, medan jag visiterade hans
gömmor. Något över nittonhundra francs var vad jag
förde med mig därifrån. Han klagade inte för
polisen och kom aldrig tillbaka ombord. Vad de övriga
i bolaget beträffar, skrattade de bara och gjorde narr
av mig. Det fanns ett par amerikaner på platsen,
och de varnade mig för att söka lagens hjälp — så vida
jag inte hade lust att även bli av med mitt fartyg.

Och så seglade jag till New Zealand och fick en tysk
styrman. Han hade betyg som kapten och stod som
sådan i papperen, men jag var bättre navigatör än
han, och det var i själva verket jag som förde
kommandot. Nå, jag förlorade mitt fartyg i alla fall,
men det hade ingenting med min sjömansskicklighet
att göra. Vi lågo på drift därute i fyra dagars
död-stilla. Så kom nordväststormen och körde oss mot
land på läsidan. Vi försökte pressa med segel för att
gå klara, men nu fick man riktigt erfara, vilket uselt
arbete skeppsbyggmästarna på Tahiti hade gjort.
Klyvarbommen och alla våra förstag miste vi genast.
Vår enda utväg var nu att vända och ta passagen
mellan Florida och Ysabel. Och när vi hade lyckligt
kommit igenom där i skymningen och enligt kartan
befunno oss på fjorton famnars vatten, där det var
som grundast, törnade vi på ett korallrev. Stackars
gamla Miélé fick inte mer än en enda törn och gick
-^edan klar, men det var i alla fall för mycket för henne,

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free