Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett budskap från Boucher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bror till Olesen på Jessie, gammal, gråsprängd, med
vildt stirrande ögon ocli utmärglad av feber — släpade
sin trötta kropp uppför verandatrappan och sjönk
ihop i en däcksstol. Whisky och sodavatten höllo
honom uppe, medan han avgav sin rapport och
lämnade sina räkningar.
»Ni är alldeles förbi av feber», sade Sheldon.
»Varför far ni inte till Sydney för att få en pust av ett
hyggligt klimat? »
Den gamle skepparen skakade på huvudet.
»Jag kan iute. Jag har varit på öarna för länge.
Jag skulle dö därborta. Febern blir alltid värre där.»
»Antingen dör man, eller också blir man kurerad»,
sade Sheldon uppmuntrande.
»Det vore givet döden för mig. Jag försökte det för
tre månader sedan. Kylan tvingade mig till sängs
innan vi kom i land. Jag bars till ett sjukhus, och där
låg jag medvetslös i två veckor. Sedan skickade
doktorerna mig tillbaka till öarna — de sa’ att det var
enda utvägen att rädda mig. Nå, jag lever ju än.
Men jag är genompyrd av feber. En månad i
Australien skulle bli min död.»
»Men vad ämnar ni då göra?» frågade Sheldon. »Ni
kan väl inte stanna här tills ni dör.»
»Jag har intet annat val. Ville nog gärna vända
om till det gamla landet, men jag skulle inte stå ut
med det. Jag lever längre här, och jag stannar här
tills jag slocknar — men jag önskar till Gud att jag
aldrig sett Salomonsöarna, det säger jag.»
Han avböjde inbjudningen att sova i land över
natten, tog sina order och återvände ombord på kuttern.
Den blekgula solnedgången dränktes i den häftigaste
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
