Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett budskap från Boucher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mig vilja ha tobak, micke tobak — mig vilja ha
kalikå, mig vilja ha delfin tänder, mig vilja ha ett
bälte.»
Hon såg på honom med munter uppsyn, väntande
att få se ett leende eller åtminstone ett grin i hans
ansikte. Men det var fullkomligt uttryckslöst.
Förutom ett par trånga knäbyxor, ett par örpluggar och
en bindel av kaurisnäckor omkring det ulliga håret
hade han ingenting på sig. Hans kropp var nyoljad
och glänsande och ögonen lyste i stjärnljuset som på
ett vildt djur. Kamraterna hade skockat sig bakom
honom tätt som en mur. Somliga av dem
fnittrade, men de övriga stirrade på henne under surmulen
och hotfull tystnad.
»Nå?» sade hon. »Varför du vilja ha så micke?»
»Mig tagit den medicin», förklarade Aroa. »Du
betala mig.»
Där hade hon ett exempel på deras tacksamhet,
tänkte hon. Det såg ut, som om Sheldon hade haft
rätt när allt kom omkring. Aroa väntade slött. Långt
utifrån vattnet hördes plasket av en hoppande fisk.
En liten våg slog matt mot stranden. Skuggan
även förbiilande räv drev förbi dem i sammetslen
tystnad. En lätt vindpust fläktade henne kylande 0111
kinden, det var landvinden som började blåsa.
»Du gå till kvarter», sade Joan och ville vända sig
om för att gå in genom grinden.
»Du betala mig», sade negern.
»Aroa — du vara för micke enfaldig. Jag inte
betala dig. Gå.»
Men den svarte stod kvar. Hon kände att han
betraktade henne nästan fräckt, medan han upprepade:
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
