- Project Runeberg -  Äventyr /
115

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Infödingarna från Port Adams

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»De hade givit sig av uppåt Balesuna för att skjuta
fisk», förklarade han. »Men därborta kommer
Ole-sen med sin besättning. Han är som en gammal
stridskamp när han kommer i farten. Se hur han
tuktar sina negrer! Han tycker nog inte att de ro
tillräckligt fort.»

»Och vad skall nu göras?» frågade Joan. »Ni har
kört upp ert villebråd i trädet, men där kan ni inte
ha dem kvar.»

»Nej — men jag kan ge dem en läxa.»

Sheldon gick över till den stora klockan.

»Det är all right», sade han till svar på hennes
protesterande åtbörd. »Mina svarta ä’ faktiskt
allesammans bushmän, då däremot de här ä’
’saltvattens-män’, och mellan dessa bägge kategorier råder ingen
överflödig vänskap. Nu skall ni få se på roligt.»

Han ringde till allmän inställelse, och när hans
tvåhundra arbetare samlades för att tåga in på gården,
blev Satan åter instängd i biljardrummet, där han
himmelshögt gav luft åt sin klagan över den
avskyvärda behandling han undergick. Under tiden
dansade plantagearbetama krigsdanser nedanför varje
träd och fyllde luften med okvädinsord och skarpa
utlåtelser emot sina arvfiender. Midt under allt detta
anlände Havstrollets befälhavare. Han befann sig i
första skedet av ett annalkande feberanfall, gick med
stapplande steg och skälvde så häftigt att han knappt
förmådde hålla fast bössan. Ansiktet var spöklikt
blekt, tänderna skallrade, och icke ens det brännande
solskenet kunde göra honom varm.

»Ja-ja-jag ska’ sätta mig och hå-hå-hålla utkik på
dem», stammade han. »Det ä’ då också tu-tu-san att

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free