Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Mr Morgan och Mr Raff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mr Morgan, var storväxt, brunhyad och
mustaschprydd; den andre, mr Raff, var spenslig och omanlig,
hade nervösa händer och vattniga urtvättade gråa
ögon, och han talade med en obeskrivlig accent som
påminde om londonengelska, men likväl icke var
londonengelska av det slag hon förut hört. Vad de
nu än månde vara, så antog hon att de voro »selfmade
men», och hon nästan ryste vid tanken på att råka i
deras händer i affärsväg. På det området skulle de
säkert vara utan barmhärtighet.
Hon gav noga akt på Sheldon när han kom, och hon
gissade sig till att han icke var särskilt förtjust över
att ta emot dem. Men ta emot dem måste han, och
detta var så tvingande nödvändigt att han efter ett
litet formellt allmänt samtal tog de bägge männen
med sig till magasinet. Längre fram på
eftermiddagen frågade hon Lalaperu vart de hade gått.
»Minsann», sade Lalaperu, »de micke gå omkring,
micke se sig om. Se på träd, se på mark under träd,
se på alla bro, se på coprahus, se på gräsmark, se på
flod, se på livbåt — minsann, micke stor man se för
micke.»
»Vad vara dessa två män?» frågade hon.
»Stor master bland vita män», lydde hans
beskrivning.
Men Joan drog den slutsatsen att de voro män av
betydenhet på Salomonsöarna, och att deras
besiktning av plantaget och vad därtill hörde var ett ledsamt
omen.
Under middagen fälldes icke ett ord som gav en
vink om deras ärende. Samtalet rörde sig om
allmänna ämnen. Men Joan kunde icke hjälpa att hon
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
