Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Ungdomens logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brista: »Ettdera av två ting skulle då hända! An-
tingen skulle jag upplösa vårt kompanjonskap och ge
mig av härifrån, så att ni finge tillfälle att skaffa ett
nytt förkläde till skydd åt det första förklädet — eller
också skulle jag ta det gamla hönset med mig ut i
livbåten och dränka henne. Kan ni ett enda
ögonblick inbilla er att j ag har seglat min skonare hit ner
för att bortom all ära och redlighet göra mig beroende
av ett förkläde?»
»Men — hm — ni vet ju att — att ett förkläde är
ett nödvändigt ondt», invände han.
»Vi Ha ju hittills redt oss mycket bra det förutan!
Inte hade jag något förkläde på Miélé! Och ändå
var jag den enda kvinnan ombord. Det är bara tre
saker som jag är rädd för: getingar, skarlakansfeber
och s. k. förkläden. Usch! Så’na där kacklande
illasinnade odjur, som tycka att allting är orätt,
stämpla den oskyldigaste handling som synd och väcka
tankar på synd — ja, rent av framkalla synd genom
sina sjukliga inbillningar.»
»Uff!» Sheldon lutade sig tillbaka i stolen med
låtsad förfäran. »Ni behöver då visst inte vara orolig
för er utkomst, miss Lackland», tilläde han
utmanande. »Om ni misslyckas som plantageodlare, kan
ni vara viss om att lyckas som författare — genom
att skriva tendensromaner, menar jag.»
»Jag trodde inte att det skulle finnas någon på
Sa-lomonsöarna som vore i behov av sådana böcker»,
svarade hon. »Men ni tycks verkligen vara det, mr
Sheldon — ni och edra dygdeväkterskor.»
Han var plågad, men Joan fortfor att prata med
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
