Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Bevisar att böcker kunna vara goda rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verandan, där en hel mängd nyerövrade kannibaler
stodo i uppmärksam väntan. Därav att de alla voro
klädda i nya snövita lava-lavas visste Sheldon att det
var ett rekryterat manskap. Halvvägs i trappan var
en av dem på väg till de övriga, och en annan ropades
vid namn och begav sig dit upp. Det var Joans röst
som ropat, och Sheldon drog åt sig tygeln och
väntade med spänd uppmärksamhet. Joan Lackland
hade tagit plats bakom ett bord ovanför trappan.
Hon satt mellan Munster och hans vite styrman, och
alla tre satte märken på långa listor, varjämte Joan
framställde frågor och skrev in svaren i Berandes stora
arbets journal med de röda pärmarna.
»Namn?» frågade hon den svarte, som stod på
trappan.
»Tagari», ljöd svaret, åtföljt av ett grin och ett
nyfiket rullande med ögonen — ty detta var det första
vitmanshus som den svarte någonsin sett.
»Vad plats du vara ifrån?»
»Bangoora.»
Ingen hade märkt Sheldon, och han satt där till häst
och gav akt på vad som tilldrog sig. Vildens svar och
anteckningarna i rekryteringsböckerua stämde ej
överens, och därigenom uppstod en diskussion som
slutligen avgjordes av Munster.
»Bangoora?» upprepade han. »Det är ju den lilla
strandremsan ovanför viken vid Latta. Han har
nog blivit antecknad som varande från Latta — ja,
se där står det — ’Tagari, Latta’.»
»Vad plats du gå till då du sluta hos vit husbonde?»
frågade Joan.
»Bangoora », svarade vilden, och Joan antecknade det
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
